Spirande vårkänslor trots minusgrader

Ett hest skall ekar ut över Hammarsjöns is. Det ödesmättade ljudet studsar mot isen och bär över de snöklädda ängarna. Jag sveper med kikaren längs de bleka vassbårderna. En rävsiluett rör sig mellan stråna. Räven kommer fram i en lucka, lätt trippande och fortsätter längs vasskanten. Ytterligare en räv kommer fram bakom ett videsnår. Djuren möts femtio meter längre fram och verkar slå följe. Skallet hörs regelbundet från rävarna samtidigt som de båda fortsätter norrut längs sjöstranden och försvinner ut i vinterkvällens blå dunkel.

Rävens parningstid infaller som regel under februari månad men efter hastiga omslag till milt väder är det inte ovanligt att de kan vara igång redan vid nyår. Studerar man spårlöporna vid denna tid så ringlar de ofta fram i par, kors och tvärs över snön. Rävtiken löper bara en vecka och under denna tid följs hon ibland av flera uppvaktande hanar. Efter inbördes uppgörelser mellan hanarna blir det som regel bara en hane kvar som får para sig.

Hanen håller ihop med honan under tiden de har ungar och forskare har konstaterat att räven kan leva i ett slags kollektiv med flera honor. I de fall då man konstaterat extrahonor är de oftast det revirhävdande parets döttrar från föregående års kull. Familjegrupper där flera honor fungerar som hjälpredor åt det ynglande paret är relativt vanliga i Sydsverige men mycket sällsynta uppe i norr.

Jag återvänder till Hammarsjön samtidigt som gryningens kölddimmor lättar över ett av sjöns diken. Spåren på iskanterna kommer från Sveriges största fågelfötter som likt spretiga skrivtecken löper längs diket. Efter ett par kalla nätter har det öppna livgivande vattnet krympt, ett sista hopp för de fåglar som övervintrar. Rördromen är vanligtvis en mycket tillbakadragen fågel som sällan visar sig men nu under vintern tvingas de fram till öppet vatten.

De rördromar som försöker övervintra hos oss kan vara fåglar som finns här året runt men möjligen är det även långväga gäster på besök. Rördromar som på hösten drar söderut beger sig framför allt till sydvästra Europa och fåglar som övervintrar hos oss kommer möjligen norrifrån. En ringmärkt rördrom som hittades i Skåne för några vintrar sedan var märkt i Finland.

Under de senaste veckorna har isen lagt sig på Kristianstadsslättens grunda sjöar och över delar av Helge å. Ett av de vattendrag som sist blir istäckt kalla vintrar är reningsverksdiket som rinner förbi Hammarslund och ut i Hammarsjön vid Pynten. Här ligger som regel änder, sothönor och smådoppingar och diket är även en av de bästa lokalerna om man vill se kungsfiskare.

Även om våren tycks långt borta så finns det säkra tecken på att vi går mot ljusare tider. Kristianstadsbygdens bofasta havsörnar, numera sex par, har redan påbörjat häckningsbestyren och de första örnparen lägger sig på ägg redan i slutet av februari. Grågässen brukar även de vara tidigt på plats och kan anlända till häcklokalerna ute i Vattenrikets vassar även om det ligger is på sjön.

Det finns dock få som slår korsnäbben när det gäller härdiga häckfåglar. Eftersom den är specialiserad och till största del äter kottarnas frön, lever korsnäbben ett kringflackande liv och fåglarna slår sig ner där det för tillfället finns mest mat. Bäst tillgång på frön är det när kottarna mognar i februari–mars och korsnäbbarna kan därför ligga på ägg redan i januari. Även om det är full vinter så är fåglarna väl anpassade till dessa bistra förhållanden och de bygger ett stort bo väl isolerat med lavar. Vid ett undersökt bo var temperaturen i boet plus 38 grader trots att yttertemperaturen var 20 minusgrader.