Det var fullsatt i Konserthusets Lilla sal när Tomas Bannerhed kom på besök till Kristianstad. Sedan den skönlitterära debuten med "Korparna" i fjol har den 46-årige smålandsbördige författaren blivit enormt omskriven och kritikerrosad.
Korparna fick dessutom Sveriges största bokpris, Augustpriset, i den skönlitterära klassen i höstas, och har beskrivits som en modern statarroman.
Vid kvällen i Kristianstad, upplagd som ett samtal tillsammans med bibliotekarie Anders Nylander, pratade Bannerhed om sin bok, om författarskapet och vad som var bakgrunden till varför det tog tio år att skriva dem skönlitterära debuten.
- Att jag började skriva en roman var väl egentligen någon slags 30-årskris. Att det sedan tog tio år beror nog till visa delar på att jag saknar talang, att jag är envis samt att jag är överdrivet självkritisk.
Varför var det viktigt för dig att få boken utgiven? frågade Anders Nylander.
- Det får du nog fråga Freud om, log Bannerhed.
- I grunden handlade det nog om en dålig självbild och ett behov av bekräftelse. Kanske om skuld också, skuld att vara den som brutit kedjan att ta över lantbruket hemma, säger Bannerhed, och avslöjar därmed de vaga kopplingar som finns mellan honom själv och den 12-årige huvudpersonen Klas, som boken igenom brottas med sin förtvivlan och ångest över att kanske behöva ta över föräldrarnas gård.