De 25 kusarna går omkring lösa i en stor hage och har fri tillgång till ligghallen där halm bildar mjukt underlag. På området finns också fyra foderstationer, dit hästarna kan gå för att få mat när de vill. Det finns också en station för kraftfoder.
Men tillgången till mat är inte obegränsad. I grimman på varje häst sitter ett litet chip, och i foderstationerna finns transpondrar som läser av varje häst. Då vet datorn hur mycket den ska ha på en dag, när den åt senast och hur länge luckan till fodret ska vara öppen den här gången.
– I snitt är det öppet tio minuter. En häst har ganska liten mage, och det är viktigt den äter sin dygnsration under flera, uppemot tio tillfällen på en dag, säger Jan Bonde från Bopil, som varit med och levererat utrustningen.
När mattillfället är slut ljuder en signal, hästen kan gå ut åt ett annat håll och en ny kuse kan komma in genom gummidörrarna.
– När vi tog över skolan insåg vi att det behövdes en del investeringar. Men vi vill också att varje investering ska öka attraktionskraften och ligga i frontlinjen, säger Hushållningssällskapets ordförande Per Lindahl.
Två miljoner har satsningen kostat, men vd:n Sven Fajersson tror att det ska löna sig i längden genom fler elever som söker hit och därmed fler elevpengar. Ett konkurrensmedel är att elever kan få ta med sig egen häst om de läser hästlinjen.