Du tog dig an ett ämne som många journalister skulle väja för. Varför?
– Det är viktigt att de som har psykiatriska diagnoser får komma till tals
själva. Många gånger skriver vi om dem eller om vården runt dem. Det är
sällan vi pratar med dem själva och vad de gått igenom.
– Jag ville ge en bred bild, det finns så många olika typer av psykiska funktionshinder. Och jag ville berätta om att de upplever att omvärlden är rädda för dem och att folks rädsla kommer från att en del brottslingar döms till psykvård. Jag tror att många av dem är lättade över att Anders Behring Breivik döms till fängelse.
Fanns det särskilda hänsyn att ta jämfört med andra intervjuer du gör?
– Jag var väldigt noga med att säga till de jag skulle intervjua att de fick
läsa texten innan den publicerades. Så att de kände sig trygga när de
berättade. Under intervjun höll jag mig i bakgrunden, lyssnade och behövde
faktiskt inte ställa så många frågor.
– Jag tycker de är väldigt modiga som vågade berätta. Utan dem hade det inte blivit någonting.
Hur fick du idén till artikelserien?
– Jag satt på en presskonferens om Skåneveckan för psykisk hälsa. Där fanns
flera personer med olika diagnoser som berättade om sin livssituation. Det
gjorde mig nyfiken. Efter presskonferensen skrev jag en nyhetstext om
Skåneveckan och kände att jag hade mycket mer att berätta.
Vad är utmaningen med att skriva ett socialreportage?
– Det handlar om att engagera sig och gå in i ämnet. Verkligen vara nyfiken,
men behålla distansen till den du intervjuar och inte svepas med i deras
berättelse. När det gäller de här intervjuerna fick jag utmana mina egna
föreställningar. Det är svårt att förstå vad en psykos är inifrån. Jag gick
mycket runt och funderade.
Du har fått pris tidigare för din journalistik, av Barncancerfonden 2011,
och apropå de andra pristagarna av Wendelapriset är du i fint sällskap. Vad
betyder priset för dig?
– Det är hedrande och jag är glad och stolt. Det är ett kvitto på att det är
viktigt att berätta genom reportage, som är ett sätt att förklara världen.
Har du nya idéer på artikelserier?
– Nej, de kommer i stunden.
Här kan du artiklarna i Ingela Rutbergs serie "Livet inuti":
Wendelapriset delas ut för femte gången av Wendelas Vänner för att till minne
av Wendela Hebbe, Sveriges första kvinnliga yrkesjournalist (1808-1899)
uppmärksamma goda socialreportage i tryckt svensk press.
Niklas Orrenius får 20 000 kronor för sin reportagebok "Sverige
forever in my heart". Erik de la Reguera får också 20 000 kronor för
sitt reportage "Dödens tåg" i DN.
Ingela Rutberg på Kristianstadsbladet får 10 000 kronor för artikelserien "Livet
inuti" om människor som lever med psykiatriska diagnoser.
Motivering: Ingela Rutberg får sitt pris för en stramt hållen, samtidigt
mycket väl genomarbetad och innehållsrik artikelserie om ett av samhällets
svåraste problem. Psykisk sjukdom har under en längre tid hamnat i
medieskugga, det gäller både sjukdomssymptom, behandling, diskriminering och
fördomar omkring psykisk funktionsnedsättning, något som berör tusentals
människor. Ingela Rutberg tar sig an denna problematik på ett mångfacetterat
sätt. Varje intervju lägger en bit till den komplicerade helhetsbilden. Hon
väver in en rad exempel på bot/eller hjälp som faktiskt finns att få. "Livet
inuti" visar vad ambitiös journalistik i en landsortstidning duger till
i en tid av ständiga besparingar och nedskärningar av svensk dagspress.
Priset delas ut i Wendela Hebbes hus i Södertälje den 9 september.
Namn: Ingela Rutberg
Ålder: 42 år.
Bor: i Lund.
År i yrket: 23 år.
Journalistisk förebild: Barbro Bang Alving.
Drömmer om: "att fördjupa mig i något ämne eller en person och på
så sätt förstå mer om människor".
Prispengarna går till: "en resa och/eller en skrivarkurs".