Avtal kan bryta mot EU-regler

Nils Wahl, professor i europeisk integrationsrätt vid Stockholms universitet, säger att det inte är någon tvekan om att Kristianstads kommuns agerande gentemot Swedish Meats är olagligt statligt stöd (stat i detta fall är även kommun eller ett kommunägt företag).
Han konstaterar också att just det statliga stödet är en av de saker som EU har störst problem med.
Det förekommer i hela Europa, men är svårt att komma åt. Det är besvärande eftersom det hämmar konkurrensen och, som i detta fall, är ett slöseri med kommunens resurser. Det är inte konstigt att kommunalskatten är hög, säger Nils Wahl.
Men politiker anser att EU är viktigt, att den inre marknaden är viktig. Varför följer de då inte reglerna inom den?
Säg det. På ett intellektuellt plan har politiker inga svårigheter att ta till sig att det statliga stödet är skadligt, men så snart det blir problem i marknadsekonomin återfaller man till att söka lösningar med politiska medel. Men den här typen av konkurrenshämmande beteende är skadligt. Det är förödande för all form av samhällsutveckling, säger Nils Wahl. Som Kristianstadsbladet tidigare har rapporterat har Kristianstads kommun och Swedish Meats tecknat flera avtal som är gynnsamma för företaget (se faktaruta). Från kommunens sida har man heller inte gjort någon hemlighet av varför avtalen tecknats.
De ekonomiska vinsterna är naturligtvis att vi kan behålla arbetstillfällen på orten, kommenterade nyligen ekonomidirektör Per Persson vattenavtalet med Swedish Meats.
Tillväxtkommunalrådet Michael Anefur har dock viftat undan kritiken angående exempelvis det slakteriavfall som Swedish Meats kunnat lämna gratis till renhållningsbolagets biogasanläggning i Karpalund. Eftersom även Kronfågel tidigare kunnat göra detsamma har inget enskilt företag gynnats, hävdar han.
Att andra företag i Kristianstad också får lämna slaktavfall gratis är inget argument, kommenterar Nils Wahl. Får alla slakterier i Sverige göra det? Får alla slakterier i Europa göra det? EU: s regler för statligt stöd till privata företag är stränga. Särskilt stränga är reglerna som gäller slakteriföretag som Swedish Meats, eftersom det finns en gemensam organisation av marknaden för griskött och nötkött inom Europeiska unionen. En medlemsstat får inte vidta några åtgärder som kan äventyra eller skapa undantag från den gemensamma organisationen, och statligt stöd räknas här som en åtgärd.
EU-kommissionen utreder för närvarande ett fall, där Skellefteå kommun genom det kommunala fastighetsbolaget Polaris byggde en fabrik för närmare 40 miljoner kronor åt Nya Holmlunds Livs AB i mitten av 1990-talet. Enligt anmälan ska Holmlunds också ha fått ett årligt stöd på fem miljoner kronor i form av hyra för lokaler och maskiner samt fått stora bidrag till sin marknadsföring.
Kommunen hävdade att Holmlunds betalade marknadshyra. Man förklarade också att frågan var uteslutande kommunal - det vill säga inget för kommissionen att utreda. Kommissionen inledde dock en utredning, som ännu inte är slutförd. Om kommissionen kommer fram till att stödet strider mot reglerna ska alla pengarna betalas tillbaka, samt ränta. Holmlunds har dock gått i konkurs. Av kommissionen redogörelse för fallet framgår vad som betraktas ett statligt stöd. En förutsättning är att stödet snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen. En nedre beloppsgräns för bidraget är satt till 100000 euro (cirka 900000 kronor) under en treårsperiod.
Men det gäller inte i Holmlunds fall och inte heller för Swedish Meats. Kommissionen påpekar att när det gäller produkter inom jordbrukssektorn som är föremål för handel är det sannolikt att även mycket små stöd påverkar denna handel och snedvrider konkurrensen.
Som hjälp i bedömningen av stöd använder sig kommissionen även av den så kallade marknadsekonomiska investerarprincipen. Den säger att om staten (kommunen) ger ett bolag ekonomiska fördelar på ett sätt som vore omöjligt för en investerare att göra, så utgör detta ett statligt stöd. Det vill säga att om en investerare på den privata marknaden inte skulle ha ställt upp på samma sätt som Polaris gjorde i Holmlundsfallet, så kan det antas att det är ett statligt stöd. Om ett företag befinns ha fått olagligt stöd, ska pengarna jämte ränta betalas tillbaka till bidragsgivaren, det vill säga kommunen. Preskriptionstiden för återkrav är satt till tio år.
Charlotta Mjellander, kommunjurist i Kristianstad, vill inte kommentera uppgifterna om att Kristianstads kommuns avtal med Swedish Meats kan utgöra ett olagligt stöd enligt EU: s regler.
Jag har inte tittat på det här ur den aspekten, det har inte varit aktuellt. Men jag får kanske göra det nu, säger hon.
Swedish Meats informationsdirektör Hampe Mobärg tycker inte att det här är en fråga för Swedish Meats att avgöra:
Vi har försökt att få ett avtal som på marknadsmässiga grunder är så bra som möjligt för oss. Vi ser det som en affärsförhandling som alla andra, och jag har svårt att se att det skulle vara ett problem.
Matti Stenrosen
044-18 55 90
matti.stenrosen[AT]kristianstadsbladet.se
Avtalen
Kristianstads kommun har sedan 1994 betalat Swedish Meats nästan 50 miljoner kronor för rätten att ta vatten på företagets område. Avtalet har inneburit att det vatten som Swedish Meats har använt åtminstone de senaste åren har varit i princip gratis. Enligt kommunen tecknades avtalet för att företaget skulle slippa omfattande investeringar.
Swedish Meats är dessutom befriat från den tilläggsavgift som andra företag får betala för avloppsvatten med mycket syreförbrukande föroreningar. Det motsvarar omkring 400000 kronor per år.
Kommunen och företaget har också ett avtal om parkeringsplatserna utanför företagets anläggning på Långebro. För detta "samnyttjande" betalar Kristianstads kommun över 500000 kronor per år.
Enligt ett avtal med det kommunägda renhållningsbolaget Krab får Swedish Meats sedan år 2000 dessutom fritt lämna upp till 20000 ton slaktavfall per år till biogasanläggningen i Karpalund (avtalet tecknades ursprungligen 1996 och avsåg då 10000 ton slaktavfall per år). Det enda företaget behöver betala för är frakten och energiskatten. Enligt Krabs vd Sven-Jörgen Persson förlorar renhållningsbolaget mellan 2,5 och tre miljoner kronor årligen på detta avtal.