Åklagaren kräver hårdare straff

När 21-åringen fördes in i den säkerhetsanpassade salen i hovrätten på måndagsmorgonen gjorde han det i handfängsel, iklädd gröna kläder från kriminalvården och badtofflor. Skägget var borta och håret hade rakats av. Han, som suttit inlåst sedan han greps den 6 november förra året, lyfte inte blicken mot åhörarna där bland andra hans egen familj satt. Han småpratade någon gång med sin nye försvarsadvokat men var i övrigt tyst under den första av tre rättegångsdagar.

Något nytt förhör med honom hölls inte, och kommer heller inte att hållas, eftersom det inte är någon som begärt det. Vittnena kommer heller inte att omförhöras. Hovrätten tittar på film av förhören i tingsrätten. Tre hovrättsråd, alla juridiska domare, samt en nämnd ska döma i målet.

Rättens ordförande Marianne Lejman inledde rättegången med att kort gå igenom tingsrättsdomen:

att 21-åringen dömts för mordförsök, människorov och våldtäkt till tolv års fängelse, att han ska betala drygt 351 000 kronor till sin före detta flickvän i skadestånd och 10 000 kronor till vardera av kvinnans familjemedlemmar. Chefsåklagare Pär Andersson yrkade att hovrätten skärper fängelsestraffet till fjorton års fängelse, som är det maximala, 21-åringen kan inte dömas till livstid eftersom han inte var fullt ut straffmyndig i höstas.

Leif Silbersky begärde att hovrätten skulle fria hans klient, som han menade inte gjort sig skyldig till varken våldtäkt eller människorov eller mordförsök på Näsby fält.

– Det var en grov misshandel, rå och hänsynslös, och det ska han straffas för, sa Leif Silbersky, som gör en helt annan bevisvärdering än tingsrätten. Förmiddagen ägnades i övrigt åt den första åtalspunkten om en händelse vid kyrkoruinen i Vä den 28 oktober 2009.

På plats i hovrätten var inte den då 19-åriga kvinnan, men hennes dagboksanteckningar om oktoberkvällen lästes upp av en polis.

Dagboken berättade om pojkvännens kontrollerande beteende, hur hon kände sig förnedrad och om våldet. Hur han vid ruinen vred om hennes händer, slog henne och hotade förstöra henne ansikte och döda henne, och hur han tvingade sig till samlag med henne. "Den värsta timmen i mitt liv."

Försvaret menade att kvinnans berättelse inte var verklighetsanknuten utan en efterhandskonstruktion och att det rört sig om ett frivilligt samlag. En knapp vecka senare berättade kvinnan för en kompis och en kurator att hon våldtagits. Hon polisanmälde och berättade i förhör sakligt och lugnt om hur rädd hon var för 21-åringen, som fick besöksförbud.

Hon bröt kontakten med honom. Några dagar senare, den 6 november, hittades hon svårt misshandlad.

– Han tvingade henne med sig, körde till Näsby fält, slog henne med knytnävarna, sparkade, tog stryptag och höll så länge att hon blev medvetslös. Sen lämnade han henne, sa chefsåklagaren.

Den 19-åriga kvinnan var då också skuren i ansiktet och underlivet. När 21-åringen greps hade han sin före detta flickväns stelnade blod på kläderna. Hans egna skador begränsade sig till sår på knogarna.

Enligt 21-åringen följde kvinnan med honom frivilligt i bilen ut på fältet där det blev tumult i ett ömsesidigt bråk med slag och sparkar. När han lämnade henne var hon stilla. Offrets pappa följde rättegången i hovrätten.

– Det är en repetition men jag har stålsatt mig. Det är hans rättighet att överklaga, sa pappan.

Hans dotter har fyllt 20 år. Hennes hälsotillstånd är inte bra men mycket bättre.

– Och hon vet om att han dömts till tolv års fängelse och att det är en ny rättegång.

Dottern vårdas på en rehabiliteringsavdelning och ska vara fortsatt kvar på avdelningen så länge som hon gör framsteg. Ett sådant steg är att hon kan äta själv. Nästa två rättegångsdagar blir torsdag och fredag i nästa vecka.

Efter den första dagen svarade Leif Silbersky på frågan om hur hans klient mår.

– Självklart dåligt. Han vet att han riskerar upp till fjorton års fängelse och mår inte bra av osäkerheten och insikten om vad han ställt till med. Han känner ånger.