Utförsäkrad vill ha mer tid

Lotta Rosenkvist arbetade som undersköterska när hon blev sjuk för tre år sedan. Sjukdomen hade gjort henne trött under en lång tid, men då hade det gått så långt att det helt enkelt inte gick längre. Det enda hon orkade var att ligga i sängen.

Långsamt har hon blivit bättre men i slutet av sommaren och mitt i arbetsträningen gick hennes son bort. Hon kunde inte gå upp i arbetstid så fort som försäkringskassan önskade, vilket gjorde att hon fick sluta sin arbetsträning på sitt gamla jobb.

I höstas fick hon reda på att hon skulle bli utförsäkrad, och förlora sin inkomst, ifall hon inte gick med på att delta i arbetsförmedlingens introduktionsprogram.

– Jag vill jobba igen, och enligt arbetsförmedlingen är de som jobbar med introduktionsprogrammet mycket proffsiga. Men det jag behöver är tid, och det har ingen kunnat ge mig hittills. Det är inte syftet att fler ska komma ut i arbete fortare som hon vänder sig emot, utan det är sättet man gör det på. Hon tycker inte att det är tillräckligt individanpassat.

– Alla är inte friska den dagen som Reinfeldt har bestämt. Eftersom min son gick bort är jag inte så långt fram i rehabiliteringen som jag kunnat vara. Ändå förväntar de sig att man ska vara fit for fight. Det är förnedrande och ohumant, jag har fullt upp med att bara klara dagen.

Trots allt ser hon sig själv som ganska lyckligt lottad, hon tror det är värre om man lever ensam på bara en inkomst. Då kan man inte tacka nej till introduktionsprogrammet, även om man egentligen inte orkar.

– Det är inte billigt att vara sjuk, med läkarbesök och mediciner. Och sjukpenningen blir mindre för varje dag. Lotta Rosenkvist känner sig pressad av försäkringskassan, som en piska man alltid har över sig. Det är inget som påskyndar tillfrisknandet. Hon blir väl bemött av sin handläggare, men skulle aldrig vilja byta.

– De får gå regeringens smutsiga ärenden, det måste vara oerhört tufft.