Bevingade kuttersmycken
från Norden tävlade i Åhus

I långa rader står burarna uppställda. Väl låsta, så inte de animaliska GPS:erna får för sig att flaxa hem med en gång.

I det som normalt är mässhallen till Åhus strand ligger det nu en och annan fjäder på golvet och borden är täckta av dukar, pappdukar och åter papp för att skydda mot duvornas spår. Runt omkring går (mestadels) medelålders män och hummar, pratar och talar om kroppsform, huvud, fjädrar och vingar.
Leif Glevin visar stolt upp sin vita duva, en av de många han har hemma i Vellinge. Utanpå buren sitter en rosett, duvan är vinnare i sin klass.

– Vi ställer ut i olika klasser, hanar och honor, som har flugit i olika längder, förklarar Viggo Elofsson från Gärds Köpinge brevduveklubb.

107 fåglar är utställda. Samtidigt har SBU, Skandinaviska brevduveunionen, haft årsmöte och samkväm under helgen.

– Vi brukar åka runt till varandra och hälsa på. Det här är en hobby som förenar, säger Erik Rasmussen från Randers, Danmark.

– Det finns ett ännu större intresse på kontinenten. Där såldes en duva för 1,3 miljoner. Här kostar de bara några tusen, säger Viggo Elofsson.
Duvorna är bedömda av tre olika domare från Göteborg. Allt från huvud och kroppsform til vingar, fjäderkvalitet och balans i handen bedöms och betygsätts.

– Man kan inte bara på utseendet avgöra om en duva flyger bra. Men alla som är här är sådana som har presterat i tävlingar. Allt från kortdistans (under 20 mil) till mellandistans (20-50 mil) och långdistans, säger besökaren Tom Corneliusson från Oslo, som även är domare i hemlandet.

– Man tittar på helhetsintryck och detaljer, hur välbalanserad fågeln är i handen och så vidare. Det är inte säkert att bästa fågeln är bästa flygaren, men de har i alla fäll rätt förutsättningar för det.
Alla brevduvor tillhör egentligen samma ras, en mutation som korsades fram på 1800-talet. Kanske lite svårt att tro med tanke på mångfalden. Här finns allt från vita till mörkgrå fåglar, några större och några mindre. Alla med den fantastiska egenskapen att de alltid hittar hem när de släpps ut.

– På kortdistans, 100 km, hinner du inte hem med bilen innan duvan är hemma i sitt duvslag. I luften finns inga trafikljus eller trafikregler, säger Corneliusson om duvorna som kan flyga uppemot 60-80 km i timmen.

Leif Glevins prisbelönta duva står lugnt kvar i sin bur, struntar i såväl rosett som omgivningen I stället lägger den ännu en kluns på pappduken. Trots allt är det ändå en duva.