Bärtilsson är skeptisk till sin natur, skulle han våga sig in i en hästtransport som han förmodligen aldrig åkt i. Bild: Peter Åklundh

Bärtilsson har flyttat

Hägghult/Önnestad.

Något vilsen och bångstyrig fick Bärtilsson åka hästsläp från stenbrottet i Hägghult till Önnestad på tisdagen. Till ett nytt och säkrare hem, till getterna Amelia och Pippi.

När Sophia Klarin klappade några getter hon träffade i Danmark som liten blev hon frälst. Hos föräldrarna har hon två getter inhysta, som på sommaren har en stor hage med kulle att vistas i.

När hon läste om Bärtilsson i Kristianstadsbladet i lördags smälte hennes hjärta.

– Jag kan ju erbjuda honom ett hem, sa hon när hon ringde Kristianstadsbladets reporter i lördags.

Efter kontakt med länsstyrelse och polis i måndags var saken klar. Bara att åka hämta geten.

Bara och bara förresten. Bärtilsson är van vid stora män i gulorgange jackor och hjälm.

– Jag jobbar ju själv i bergtäkten i Önnestad, jag har själv sådana kläder, berättade hon.

Som om det inte vore nog jobbar sambon på Swerock i brottet intill.

Med en hästsläp krokad baktill, sambon Henrik Joelsson som chaufför, halvåriga dottern Ebba och syster Sara som medpassagerare går den timmeslånga färden till Hägghult på tisdagen.

Väl framme är det första hon ser en av stenhuggarna som står och kliar Bärtilsson vid hornen.

– Vad ståtlig han är, vilka horn, utrbrister Sopfhia Klarin när hon klivit ur.

Det hinner bli snack om både arbete i stenbrott och grustag innan Lennart, en av huggarna som kliat och kelat med Bärtilsson och sett till och matat honom på lediga dagar, lyckas locka in honom i hästtransporten där hö, kraftfoder och havrekross finns som lockbete.

Ett litet ynkligt bräkande hörs från Bärtilsson.

– Det här blir bra, han kommer att få det bra, säger Agne Ekborg, även han stenhuggare.

Väl hemma på gårdsplanen klättrar Henrik Joelsson beslutsamt in i hästtransporten med Sophia Klarin efter. Geten stampar hårt i golvet och försöker gå till anfall, men Henrik, van vid trilskande djur, får tag i hornen och kan sätta ett halsband på.

Med bestämda steg och stadigt grepp om hornen kan han föra in Bärtilsson till de två damerna, mor och dotter Amelia och Pippi.

Väl där inne blir han lugn, nosar lite försiktigt på de två.

Innan han visar var skåpet skulle stå. På upphöjningen i trä, högst upp, tar han plats.

– Nu är han överförtjust i tjejerna, berättar Sophia Klarin per telefon någon timme senare.

– Men trivs han inte, får jag väl gå en runda i brottet.