Christina Unné och Maria Andersson är förskollärare i Gyrils klass. Att få en elev med Downs syndrom att passa in i verksamheten är inte det lättaste. Men möjligt.
Dessutom tycker de att sättat att tänka att det är barnet som ska passa in kanske rent av är fel.
– Här är det upp till oss pedagoger att vara självkritiska. Vi måste anpassa all verksamhet för varje barn, det kvittar om det har Downs syndrom eller ej, säger Christina Unné.
Pedagogiken måste anpassas och leva, så att varje barn når de uppsatta målen. I Gyrils fall går utvecklingen långsammare än för övriga klassen, men det går framåt och det är upp till pedagogerna att lägga upp verksamheten så att den passar även Gyril. De har också hjälp av det nätverk som finns runt flickan.
– De andra barnen är fantastiska. De tar hänsyn och visar stor förståelse. Gyril är med där hon kan vara med, säger Maria Andersson.
Ett bra arbetslag och stor förståelse från skolledningen, menar de ligger bakom sättet att tänka.
Detta bekräftar rektor Tony Ivarsson som menar att alla barn har rätt att gå i skolan, det gäller bara att fundera ut vad varje enskilt barn behöver.
– Visst har det inneburit extra diskussioner i Gyrils fall och särskild fortbildning för flera av oss. Både vi och familjen har fått acceptera att allt inte är klart med en gång, att vi lär oss av utmaningen.
– Å andra sidan, konstaterar han efter en kort paus, så är varje barn en utmaning som ska tas på allvar.