Trädgården kan gro i fantasin

För föreläsningen svarade författaren och trädgårdsmästaren Marianna Agetorp som bor i Spjutaretorp, precis på gränsen mellan Skåne, Småland och Blekinge, där hon har trädgården "Stensjöäng".

– Det är en väldigt vild och stenig trädgård, där gränsen är flytande mellan var trädgården slutar och naturen tar vid, så den samverkar med naturen hela tiden, säger hon.

Förutom den har hon också en inre trädgård och den bakar hon ihop med sin verkliga trädgård under föreläsningen.

– Det är inte alla trädgårdar som blir verkliga, vissa stannar i fantasin och en del kanske blir bättre i fantasin också, förklarar hon.

I sin verkliga trädgård är ett av de dominerande inslagen gammaldags rosor, rosor som doftar mycket.

– Doften är nog ett av mina känsligaste sinnen och stenar doftar inte så mycket, säger hon skämtsamt.

Andra inslag är träd, mycket vildblommor och ogräs som hon uttalar o-gräs.

– Jag har en kärlek till ogräs, för det är det vilda. Ogräset är för mig lika äkta som allt annat och ska också finnas i lagom mängd. Låter man ogräset gå upp i blom kan det vara de vackraste blommor man kan tänka sig, förklarar hon och tar tisteln som exempel.

– Den blommar med lila blommor och när amiralsfjärilen eller nässelfjärilen kommer och sätter sig på den är det väldigt vackert. Och det finns väl inga blommor som har så vacker fröställning som maskrosen, så den vårdar jag ömt.

Men vad har folk med en vanlig, välansad villaträdgård att lära av dig?

– De kan kanske få ett nytt förhållningssätt till trädgården som något man ska samarbeta med, inte trycka tillbaka, och allra helst få en kärlek till varje växt. Det var en tant en gång som sa att hon aldrig vågat ha ogräs i sin trädgård, men efter min föreläsning sa hon att hon vågar. Det gäller som sagt att låta det gå upp i blom, så ser man skönheten i det.

Vad har folk frågat dig om här i dag?

– Det har inte varit så mycket frågor, utan mer att man stått och läst en stund och sedan valt en bok. Jag är inte den som ger råd utan tror att var och en själv vet vad den behöver.