Två sidor men bara en fred

Publicerad 16 januari 2009 20.47 Uppdaterad 23 juni 2010 4.15

KRISTIANSTAD.
Joseph Cohen och Bashir El Ghoul kommer från varsin sida i Gazakonflikten. Båda tror på fred. Men på olika sätt. Bashir El Ghoul hoppas på en gemensam stat för palestinier och israeler. För Joseph Cohen är ett delat Israel enda möjligheten.
Israelen Joseph Cohen och palestiniern Bashir El Ghoul lärde känna varandra på 1990-talet. Palestinierna hade fått ett begränsat självstyre på Västbanken och i Gazaremsan. Israel lovade stegvis reträtt. Hoppet tändes för en fredlig lösning på den mångåriga konflikten.

– Både jag och Joseph vill ha fred. Vi startade ett företag ihop för att visa att det går att leva och arbeta tillsammans, berättar Bashir El Ghoul.

Projektet resulterade i cateringfirman Orientgott i Broby. Tio år senare har konflikten i Israel och Gaza fördjupats och Joseph och Bashirs vägar skilts åt.

– Vi ses fortfarande ibland, men jag åker inte ofta till stan, säger Joseph Cohen.

Hälsan har tvingat honom att slutat arbeta som lantbrukare. Bashir El Ghoul arbetar som tolk och driver restaurang. Vi träffas på hans Restaurang Wesam för att diskutera kriget i Gaza.

Trots att både Joseph Cohen och Bashir El Ghoul bott i Sverige i decennier följer de utvecklingen i sina hemländer. Frustrationen ökar när släkt och vänner drabbas.

– Vi står på varsin sida, men vi är överens om några saker. Alla har rätt att leva i fred och ha ett bra liv. Det är grundläggande, säger Joseph Cohen.



Joseph Cohen föddes i en judisk familj. I början på 1930-talet blev hans föräldrar i Tyskland förföljda och bespottade. Brittiska Palestina blev en fristad.

– Pappa var lantarbetare och mina föräldrar bodde först i Jerusalem och sen i en arabisk by. När det blev krig 1948 fick mina föräldrar fly. Min pappa blev soldat, skadades och blev trädgårdsmästare.

Joseph Cohen gick med i den sionistiska ungdomsrörelsen.

– Jag trodde på den israeliska propaganda. Men efter hand började jag ifrågasätta bosättningarna och fick flera palestinska vänner när jag läste på lantbruksskolan.

Efter militärtjänstgöring krigade han i sexdagarskriget på Israels sida.

– Men jag har aldrig känt hat mot palestinier, utan tycker att vi är från samma land. Sedan träffade jag en snygg svensk tjej och flyttade till Sverige 1969, som kärleksflykting.

Åtta år senare kom Bashir El Ghoul från Gaza till Sverige för att studera företagsekonomi.

– Redan då var vi palestinier förtryckta, men det var inte som nu, säger han.

Bashir fick arbete och stannade kvar. Han gifte sig i Palestina och 1987 följde fru och barn med till Sverige.

– Samtidigt bröt den första intifadan ut och vi stannade kvar i Sverige där vi arbetar och trivs.



Under tiden har motsättningarna i Israel och Gaza eskalerat. 2005 tog Hamas över styret på Gazaremsan efter fria val.

Tiden som följde präglades av lugn och ro i landet. Som Bashir El Ghoul ser det. Men Israel accepterade inte Hamas seger, utan inledde ett embargo.

– Israel har gjort Gaza till ett fängelse. All hjälp från omvärlden har stoppats. Det blev brist på mat, vatten och el.

Joseph Cohen håller med om att det var fel av Israel att stänga alla vägar till Gaza.

– Jag tycker inte heller att man ska stänga in folk, säger han.



Strax före jul löpte ett sex månaders eldupphör ut. Bombningarna startade. Värst är situationen för Bashirs släktingar. Dödssiffran i Gaza närmar sig 1 000 personer, många civila och barn.

– Vi vakar vid telefonen. Vi sover inte, vi tänker inte klart, vi kan inte arbeta. Fem medlemmar i min familj har dödats. Min bror dödades av israeliska bomber trots att hans hus låg nära gränsen i ett fredligt område, säger Bashir El Ghoul uppgivet.

– Det mina landsmän gör är fruktansvärt, men israelerna har levt under bombningar från Hamas i åtta år dessförinnan, säger Joseph Cohen.

Även om Joseph Cohen och Bashir El Ghoul har olika bilder av det som händer i Gaza kan de sitta ner vid samma bord och diskutera. De tycker inte att klimatet mellan palestinier och judar i Sverige har påverkats av kriget.

Joseph Cohen berättar att han en gång blivit hotad av en palestinsk man. Han blev inte rädd.

– Både judar och palestinier är folk med yviga gester. Om en palestinier säger "Jag ska döda dig betyder det att han inte tycker om dig." Om däremot en svensk säger "Jag tycker inte om dig" ska man bli rädd.



Den judiska och palestinska identiteten är stark och ärvs från generation till generation. Bashir El Ghoul är mån om att lära sina barn att de i första hand är palestinier. På samma sätt har Joseph Cohen fått sin historia inpräntad.

– Med anledning av det som vårt folk fick utstå under andra världskriget har vi fått lära oss att aldrig tas till fånga med byxorna nere, säger han.

Men varför ska vi palestinier betala priset för hur judarna behandlades under andra världskriget. Nu gör ni likadant med oss, säger Bashir El Ghoul.

– Vi kommer ingen vart med att älta det som varit. Ni har hundra procent rätt och vi har hundra procent rätt till ett eget land, säger Joseph Cohen.

I och med USA:s val av ny president tänds ett nytt hopp om fred i Joseph Cohens tankar.

– Jag sätter stort hopp till Barack Obama. Han verkar kunna lyssna på båda sidor på ett sätt som Bush inte gjorde. Nyckeln till fred ligger hos USA.

Bashir El Ghoul sätter inget hopp till Obama, som han är övertygad kommer att följa i Bushs spår.

– Politiken är redan skriven.

– Det handlar bara om att USA ska glänsa.

Han har däremot inte tappat hoppet om att konflikten kan få ett positivt slut.

– Men det tar tid. Vi måste ha eldupphör omedelbart, sedan krävs en långsiktig lösning. Det får vi bara med en gemensam koalitionsregering.

– En gemensam stat för palestinier och judar är en dröm. Ska vi ha fred måste vi ha ett delat land. Det finns ingen annan väg, säger Joseph Cohen.




Större eller mindre text



Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu