En oskygg varg är inte onaturligt. Orsaken är att skygghet är ett inlärt beteende, säger länsstyrelsens rovdjursexpert Krister Henriksson.
I takt med vargens travande i nordöstra Skåne har han fått flera samtal och påstötningar om att vargens beteende är "onaturligt".
– Det är många som säger att den är halvtam, eftersom den visar sig så mycket för människor och inte går undan direkt.
Men han avfärdar detta. Skygghet lärs bland annat av föräldrarna och äldre i flocken.
– När det då gäller större rovdjur, som varg, björn och lo som inte jagas, blir de inte rädda för människor. Istället kan vargen mycket väl bli nyfiken och studera människor på några meters håll.
Men mer än tre till fem meter tror han inte att den kommer.
–Kommer man själv så nära, ska man vända ryggen till och gå försiktigt därifrån.
Att den går på vägar är också naturligt. Vargar är inte dumma:
– Det är mycket lättare gå på väg än i terräng.
Den senaste tiden har även viss hälta observerats hos vargen. Det är också fullt normalt:
– Det här är en ung varg, troligen född våren 2008. Den är inte van vid att jaga, och det kan mycket väl vara så att en kronhjort, älg eller råbock kan sparka till den. Vi försöker hålla koll på hältan, så det inte blir värre, men jag tror det är något högst tillfälligt.
Trots ungdomen ser den välnärd ut på de läsarbilder vi fått in, och Henriksson bedömer att den kan leva gott på vilda djur i Skåne, exempelvis hare och rådjur. Även under vintern kan den klara sig själv.
– Nu vet vi inte hur länge den stannar här innan den vänder norrut igen. Eftersom den är ensam och inte hittat någon hona heller vänder den nog senast efter vintern, men det kan bli mycket tidigare också.