Den skånska vargen skapar många rykten

Sedan i slutet av augusti har vargen gäckat invånarna i norra Skåne. En jägare hävdar att den är utsläppt.

– Alla vet att den svenska vargstammen behöver nytt blod, och ingen har sett vargen förrän den dök upp i Jönköping. Klart den söker sig tillbaka till Skåne när djurparken släppt ut den, säger en jägare.

Johan Lindström, djurförman på Skånes Djurpark, blir mäkta irriterad.

– För det första är det ett väldigt allvarligt påstående, förtal, om man inte har belägg för det, säger han.

– För det andra var det faktiskt så att på hösten 2006 försvann en unge, född i maj, som vi öppet har gått ut med och som aldrig har hittats. Syskon kan ha ätit upp den, men vi har aldrig hittat några rester. Den kan vara begravd under jord någonstans, men vi har filmat med kameror i gryt och hålor, förklarar han.

Så länge ingen har funnit något spår efter den kan den finns ute i det fria.

– Men det vore konstigt om den dyker upp nu efter flera år, säger han.

Viltspåraren Krister Henriksson är övertygad om att det är en ung hanne som vandrat ner norrifrån.

– Till 90 procent är vi säkra på det. I vintras fanns det observatationer i trakten av Borås, där ett par synts till, och längre upp finns det bevisligen revir, säger han. De vilda djur som vandrat söderut genom åren har passerat väster om Vättern och Vänern. Han avfärdar tanken på hybrid.

– Jag hörde talas om hybrid mellan hund och varg i slutet av 1990-talet eller början av 2000-talet i Värmland, men jag har inte hört något om det sedan dess.

Folklivsforskare Bengt af Klintberg känner igen uppgifterna om utsläppta vargar från djurpark.

– Att någon som känner någon har sett personer med ett täckt släp med en bur i, vid en enslig väg, där de släppt ut en varg från en djurpark, förklarar han.

Vilken djurpark det handlar om beror på var berättelsen kommer ifrån. Påståendet om hybrid har han inte hört tidigare.

– Däremot att folk har sett en varg som inte var tillräckligt skygg och att den därför måste vara från en djurpark. Han påpekar att det finns en tydlig motsättning mellan bland annat jägare och andra, de som är för eller emot.

– Att man får ha en viss förståelse för det. De som är för är oftast inga som bor där det förekommer varg.

Att det finns ett utbrett hat mot varg kan ha historiska skäl. På 1700-talet var älgen på väg att dö ut efter att jakten släppts fri. Men vargen fick stor del av skulden.

– Då beslöts att vargen skulle utrotas. Socken för socken utropade att den sista vargen var skjuten.

En ruskig folksägen härrör från 1800-talet, om ett barn som med ett bloss i handen beger sig ut till avträdet, men vargen tar det. Modern hinner inte i fatt och när hon kommer tillbaka in i huset har ett barn drunknat i tvättbaljan.

– Den sägnen har börjat dyka upp igen, säger han.

Uppgiften om att vargen äter griskadaver kan däremot stämma. Något som verifieras från flera håll. Finns det inget annat gott till buds får det duga med döda grisar. Inte förrän räven är mätt är rönnbären sura, eller hur man nu säger om vargen.