MP kräver stopp för allt ålfiske

Miljöpartiets EU-parlamentariker Isabella Lövin kräver ett internationellt stopp.

– Jag tycker att det är otroligt sorgligt att det har gått så här långt och det är också beklämmande och gör mig väldigt arg. I ett läge där forskarna enigt säger att det här är en art som är akut utrotningshotad ska man stoppa all kommersiell verksamhet, det vill säga fisket. Det är inte rimligt att man ska göra vinst på att döda och sälja akut utrotningshotade djur. Isabella Lövin menar att de nuvarande åtgärderna är för tandlösa.

– Ålen är den art, av alla arter i Europa som utnyttjas kommersiellt, som är i absolut sämst skick. Vi måste verkligen se till att vi ska kunna göra en så symbolisk gest som att skydda detta uråldriga djur. Det tycker jag vore ynkedom annars. Det finns inget som hindrar Sverige från att skydda ålen. EU:s ålåterhämtningsplan ger medlemsstaterna stor frihet. På Irland kom man fram till att stoppa fisket helt och hållet.

Isabella Lövin uppmärksammade hoten mot många fiskarter när hon 2007 gav ut boken "Tyst hav, jakten på den sista matfisken". Hon varnade för att ålen är på väg att försvinna och i EU-parlamentet driver hon på för förändringar.

– Om mellan tio och 50 år har vi varken ålagillen eller ålfiskegubbar längre om vi inte har någon ål. Det här tycker jag verkligen är ett skrämmande exempel på människans kortsiktighet. När det handlar om ekonomi finns det överhuvudtaget inga ursäkter därför det är så små pengar det är frågan om.

Isabella Lövin anser att både fiskenäringen och energibranschen ska vidta åtgärder.

– Fiskebranschen vill gärna peka finger åt vattenkraften. Alla vägar ska vi naturligtvis ta för att rädda ett utrotningshotat djur. Men som jag ser det skulle det inte vara någon större idé att bygga fina vandringsvägar för ålar förbi kraftturbiner om det sedan är fullt tillåtet att stå och fiska vid vattenflödets utlopp och ta den ålen som man har räddat. Som det är i dag har vi inga kvoter på ål. Vi har bara ålfiskelicenser som reglerar antalet fiskare och de kan ju fiska hur mycket som helst. Hon kritiserar också forskningsunderlaget bakom utsättningar för att vara bristfälligt.

– Man har faktiskt fattat beslut utan att ha några riktiga vetenskapliga rön att luta sig på. Man sätter ut ål i Skandinavien för hjälpa fortplantningen i Sargassohavet men det finns inga bevis på att utsatta ålar hittar till Sargassohavet och då har man bara bekostat att hålla upp ålfisket i Skandinavien. Utan de här utsättningarna hade det varit mer dramatiska nedgångar i fångsterna och det hade förmodligen lett till den dramatiska åtgärden att stoppa fisket. Kanske hade ålfiskarna själva känt att det inte är lönsamt eller att de inte vill fortsätta.