Stickguide från Everöd

På slagbordet i ateljén har Ann-Mari Nilsson samlat vantar, mössor, sockar och ankelvärmare. På ena sidan av bordet ligger dem hon stickat själv för den nya boken, "Sticka mössor, vantar och sockor!", på den andra ligger de maskinstickade halsdukarna, handledsvärmarna och koftorna i kollektionen Stjärna som kom förra hösten.

Stjärnkollektionen började med en förfrågan från Svensk Slöjd. Ann-Mari Nilsson gick tillbaka till de klassiska spedetröjorna och fundera på hur det enfärgade stjärnmönstret skulle bli i två färger. På en enfärgad mössa kan man snarare känna stjärnorna än se dem först. Genom att varva aviga och räta maskor blir de upphöjda, men i två färger blir de alldeles släta.

– I och med att jag kan använda samma mönsterkort blir tillverkningen billigare. Jag är en industriformgivare, så jag ser alltid ramarna och försöker göra det bästa inom dem, säger Ann-Mari Nilsson som själv bär en svart-vit väst med stjärnmönster. Den är ny i årets kollektion, liksom knästrumpor, mockasiner och kortärmad tröja.


Att gå tillbaka till äldre hantverk och hämta inspiration har hon lärt sig av Katja of Sweden. Efter gymnasiet ville hon bli modejournalist som sin mammas kusin, Sonja Thulin, som var modeskribent under signaturen Sonika på Sydsvenskan. Sonja Thulin ordnade en praktikplats hos Katja of Sweden i slutet av 1960-talet.

– Det har gett mig en kvalitetskänsla och idén att söka i vårt arv. Hon var mycket för studier på museer.

Efter att ha praktiserat hos Katja of Sweden gick Ann-Mari Nilsson Beckmans i Stockholm och jobbade sedan som klädformgivare på Marc O'Polo. Genom formgivaren Inez Svensson på 10-gruppen fick hon kontakt med hemslöjden på 1980-talet och gjorde kollektioner för dem, men också stickmönster för dem och Östergötlands Ullspinneri.


Förra hösten fick hon en fråga från Hemslöjdens förlag om en bok med mönster på mössor, vantar och sockor. Ann-Mari Nilsson tänkte "herregud, jag har inte stickat på tio år", men hon tog fram garn och stickor och satte igång. Dagarna i ända och alla helger satt hon och stickade sockor, mössor, vantar och ankelvärmare i alla möjliga mönster och färger.

Bland annat var hon på Regionmuseet och hittade barnstrumpor med ett granmönster som hon tog upp igen, både på strumpa, vante och mössa. Hon provade olika typer av tummar – enkla, raka tummar eller kilformade i olika modeller. Samma sak med hälar. Till slut blev det 53 beskrivningar.

– Jag har försökt täcka in olika hälar och tummar, både enkla och svårare. Jag vill uppmuntra till ett eget skapande. Detta ska vara en basbok där man kan slå upp olika typer av mössor, vantar eller vad man vill göra.


Hon har också varit noga med att ange grovleken på garnet och garnåtgången, så att den som vill kan ta fram överblivet garn hemma och sätta igång. För den som är van är det inga problem att själv anpassa mönstren, tror hon, bara man kommer ihåg att göra en provlapp.

Boken har redan sålts i 3 000 exemplar och det finns planer på att översätta den till både engelska och japanska.

Ann-Mari Nilsson fick tillbaka sin egen sticklust under arbetet. Vart hon än gick följde sticket med.

– Nu när jag har börjat igen kan jag inte sitta framför tv:n utan en stickning.


Det är hon inte ensam om. De senaste åren stickas det både på tåg, i soffan hemma och på stickkaféer. Ann-Mari Nilsson tror att det beror på att många behöver göra något avkopplande med händerna efter att ha suttit framför datorn och stressat hela dagen. Sticka gör de för sig själva och utan krav.

– Det är inte tvunget att resultatet är det viktiga utan att man gör det. Går det inte jämnt ut i intagningarna är det inte hela världen.

Själv lärde hon sig att virka och sticka av sin mormor som bodde hos familjen på gården i Everöd i perioder. Som många andra som handarbetar är hon väldigt noggrann. Hon var bra på matematik i skolan. Eftersom hon ville bli modejournalist valde hon själv en utbildning med mycket språk, men hennes lärare försökte övertala henne att välja matematik.


När hon började göra mönster själv blev det tydligt hur viktigt det är att kunna räkna och beräkna. I sin bok försöker hon uppmuntra fler att inte oroa sig över om resultatet blir perfekt, men på hennes egna vantar och sockar är varje varv jämnt och fint.

Vad är utmaningen för dig när du stickar?

– Det enkla som ändå är intressant. Det får inte bli tråkigt.

Just nu testar hon att sticka provrutor på spetsmönster, plisserat och påfågelstickat till ett nytt hemligt projekt.