Bårhuset har akut platsbrist

När Kristianstadsbladet kontaktar CSK efter jul- och nyårshelgerna för att följa upp höstens situation visar det sig att läget är värre än någonsin.

Enligt sjukhusets förteckning över antalet avlidna som just nu förvaras på bårhuset är siffran 51 stycken. På patologen har man plats för 40 och obduktionstekniker Morgan Arvidsson bekräftar situationen när Kristianstadsbladet kontaktar honom.

Skillnaden är att man på torsdagen var uppe i 55 avlidna och fler väntades under dagen från rättsmedicin i Lund. - Situationen är hopplös. Det är fullt i våra två kylar och vi är tvungna att lägga de avlidna skavfötters och på golvet i kylrummet. Man mår riktigt dåligt av det och det inte etiskt. Man tänker på anhöriga och att de som levt ett helt liv ska behöva ligga så här - som kreatur. Folk borde få veta hur det verkligen ligger till, säger Morgan Arvidsson.

På patologen finns två kylar. Den ena ska alltid vara tom för att vaktmästare och begravningsentreprenörer ska kunna lämna avlidna på tider då obduktionsteknikerna inte jobbar. Men vid överbeläggning måste båda kylarna användas för längre förvaring. Det innebär att vaktmästare och begravningsentreprenörer får lämna avlidna på bårar och i sjukhussängar utanför kylarna i obduktionssalen, där det bara är något svalare än normal rumstemperatur.

Där kan kropparna få ligga i flera dagar. Och så ser situationen ut just nu efter storhelgerna, berättar Morgan Arvidsson. - De avlidna ska inte behöva ligga på golvet. Det är inte bara oetiskt, det är illa ur arbetsmiljösynpunkt också. När begravningsentreprenören ska hämta måste vi börja flytta om dem för att komma åt och så ska det inte behöva gå till.

Den avlidne ska ligga på en bårvagn med lakan under sig och vara omsvept. Det är svårt att leva upp till när bårarna är slut och platsen inte finns.

Överbeläggningen leder till problem i flera led. Personal försätts i svåra situationer, inte minst när anhöriga vill ta ett sista farväl och den avlidne har legat en tid utan tillgång till kyl. Kroppen kan då vara illa åtgången.

- Vi har sällan någon kontakt direkt med anhöriga, det är sjukvårdsprästerna som får ta de samtalen och det är inte lätt att förklara varför det kanske inte går att se kroppen.

- Det är sorgligt att något som ett sista farväl ska behöva bli lidande, konstaterar Morgan Arvidsson.