Solens smak på flaska

En bit upp i backen står trälådor fyllda med orangegula Cox orange. Näst på tur att plockas är Ingrid Marie. Grenarna dignar under tyngden av en ovanligt god äppelsäsong.

Äpplena som odlas på Vångabergets sluttning kan njuta ovanligt många soltimmar. Träden trivs i den kalkhaltiga jorden. Resultatet är frukt med ett tunt skal och mycket smak.

Här har Sven-Anders Perssons familj odlat äppel i generationer. I dag driver han sin mormors odling tillsammans med hustrun Marie-Louise Zernisson vid sidan om de ordinarie arbetena.

- Under äppelnäringens glansdagar kallades det "Gulddalen" sedan blev det "Jämmerdalen", nu försöker vi sätta guldkant på odlingen igen, skojar Marie-Louise Zernisson.

I ett par år har familjen odlat frukten efter ekologiska principer.

- Vår odling ligger så nära Ivösjön. Det vore synd att förstöra den. Vi är naturmänniskor och så vill vi spara miljön till barnbarnen, säger Sven-Anders Persson.



Problemet med ekologisk odling är det stora svinnet. Nästan 90 procent av frukten måste sorteras bort. Vid ett besök på Kivikås musteri i fjol kläckte Sven-Anders Persson idén om att sälja frukten som must i stället. Provmusten fick ett gott mottagande.

- Kul, genomtänkt och fina flaskor, tyckte provsmakarna.

I dag är hela familjen Persson º

ºengagerad i Vångamusten. Lillebror Anton hjälper till på gården, dottern Ida som säljare och storebror Martin har erfarenhet som egen företagare i kafébranschen i Karlskrona.

- Alla kan bidra med sin bit. Det är kul att vi gör det tillsammans, säger Ida Persson, som till vardags läser till lärare på högskolan i Kristianstad.

De Perssonska äpplena från Vånga mustas och tappas i Kivik. Etiketten med fotona av klarröda äpplen är gjord på hemmaplan. Sven Åkesson, Vångabo och barndomsvän till Sven- Anders Persson, har designat. Musten har inte i något led rest mer än tio mil.

- Ekologiskt och närproducerat är en trend vi rider på, säger Marie-Louise Zernisson.

Familjen märker tydligt att folk frågar efter inte bara ekologiskt odlat, utan även lokalproducerade livsmedel.

- Vi har börjat göra musten i rätt tid, säger Ida Persson.

Hon har tillbringat hela sin barndom i äppelodlingen.

- När vi var små lekte vi bland träden. På vintern åkte vi pulka i backen, säger hon.



Sven-Anders Persson har gett odlingarna namn efter barnen. Cox orangen är plockade i Idas odling i backen ovanför bostaden. Detsamma gäller för sommaräpplena Alice, liksom Aroma. Snart ska Ingrid Marie och Kim plockas.

- Vi blandar inte en massa sorter utan låter varje äpple få ge sin smak, säger Sven-Anders Persson.

Cox orangelådorna står näst i tur att skjutsas söderut. En hisnande vacker lastbilsfärd genom ett färgsprakande höstligt Brösarps backar och Österlen. Till Kivikås musteri i Kivik.



På Kivikås mustas äpplena enligt gammeldags metoder. Merparten av frukten kommer från familjen Wiséns egna odlingar på slänten ner mot havet. Vid packningen sker en stenhård gallring. Både storlek och utseende granskas.

De äpplen som inte lever upp till butikernas krav på perfektion hamnar i musteriet tvärs över gården. Karl Wisén visar på äpplen som skadats av hagel och frost. Skönhetsfläckar på skalet säljer inte men ger god must. För små och för stora frukter går samma öde till mötes.

Vid sidan av den egna frukten gör familjen Wisén även must till privatpersoner och odlare. Varje kunds frukt mustas och tappas för sig. Familjen Perssons äpplen är inget undantag.

- Det ger en must med smak av varje särskild sort. De tidiga sorterna är lite syrligare, medan de senare har en lite mognare och sötare smak, säger Karl Wisén.



Innan frukten kan mustas tvättas den med vatten. Sedan krossas de hela med skal och kärnhus.

- Skalet ger smak och färg åt musten, säger Karl Wisén.

Den tjocka gröten sveps in i dukar och staplas mellan träplank i pressen. Ett dovt brummande hörs när Richard van Wijk slår på pressen. Några sekunder senare börjar en lite skummig gyllene saft sakta sippra ut mellan lagren.

- På samma sätt som man pressat vin i 100-tals år, säger Karl Wisén.

Ett plaströr leder musten vidare till Maura Andersson som tappar på flaskor. Det sista leder är pastöriseringen som ger musten en nio månaders hållbarhet. Flaskorna sänks ner i vatten som värms till 73 grader. Sedan sätts locken på plats. En gyllengul Vångamust i klara glasflaskor är färdig för hemfärd. Inget har lagts till inget har tagits bort. Äpple på flaska helt enkelt.