Åtta dagar av glädje är över: ”Värt varendaste timme”

Rinkaby ,
Jamboreechefen Anna-Karin Hennig mitt i det som var navet för bara ett par dagar sedan.
Foto:

Jamboreechefen är på det stora hela väldigt nöjd med lägret. Fiber grävs upp, tält rivs, och resterna äts upp.

– Just nu är vi lite avfolkningsbygd, säger Anna-Karin Hennig.

Artikeln publicerades 14 augusti 2017.

Eget fiber, borrade brunnar, och komplett storkök.

– Vi är som en stad ungefär i Arbogas storlek, säger Anna-Karin Hennig.

Och nu ska allt återställas för de djur som brukar gå på fältet annars. Det tar någon vecka till innan de sista lämnar Kristianstad.

Hon har jobbat heltid med att få ihop allt i 2,5 år. Just där vi står är kommunikationscentralen där de grävt ner eget fiber längs hela fältet.

– Mobilen är ju en förlängning av armen för barn och unga i dag, förklarar hon. De lever i både en digital och en analog värld, och då behöver vi också göra det.

Med den nya appen har de också kunnat kommunicera direkt med lägerdeltagarna, och hon ser mycket positivt med det.

– Vi har skapat ett wow-index där de får betygsätta lägret och vi ligger på en stadig fyra. Men på avslutningen fick vi faktiskt 4,47.

I veckan spreds även penis-bilder och hänvisningar till alkohol i appen.

– Vi har nolltolerans, men vi lever också i samhället och vi som är här är ett tvärsnitt av samhället. Det handlar för mig om hur man hanterar det när det väl händer.

Man pratar mycket om ansvar, både för sina egna handlingar och för att säga ifrån om någon behandlar dig illa.

– Det handlar om att ge dem verktygen att göra världen bättre, och jag tvivlar inte en sekund efter de här dagarna. Det är magiskt.

Årets tema har varit Free being me.

– Nu har vi 5 000 ambassadörer på skolgårdarna i höst som för fram budskap mot utseendefixering. Jag är bra som jag är, att vara stolt över vad min kropp kan göra.

Med en gemensam målbild har de hjälpts åt att hantera det som uppstår.

– När vi fokuserar på att vi är här för att skapa en upplevelse för 12- eller 14-åringarna löser vi allt, även när förväntningar inte stämmer med verkligheten. Vi är ju inte här för att bygga torn egentligen utan för att ge barn ett häftigt äventyr.

Någonstans i september får hon vila lite innan hela kalaset ska dokumenteras, redovisas och utvärderas.

– Då ska jag måla fönsterkarmar, det är handfast och meditativt.