Bland strängar och bälgar

Femårige Gustav Juul hade fiolen mellan axeln och hakan och stråken i vädret och följde folkmusikpedagogen Ninni Carrs entusiastiska uppmaningar att använda kompistvåan och att knäppa. Ninni sjöng melodier med ramsor och Gustav och de andra tjugotalet barnen i tältet spelade efter.

Det var workshop för barn och ungdomar i ett tält i parken och barn från Gustavs ålder och uppåt övade sig inför barn- och ungdomsstämman som snart skulle dra i gång på scenen nedanför backen. Innan de marscherade iväg hägrade muggar med saft.

Workshopen var bara en av flera aktiviteter som pågick när årets spelmansstämma hade kommit i gång mitt på lördagen. De vuxna spelkvinnorna och spelmännen kunde under eftermiddagen välja och vraka bland kortkurser där man bland annat kunde lära sig spela allspelslåtar från Hälsingland i traditionell stil, tjeckiska låtar som lärdes ut med en böhmisk harpa eller irländska låtar som lärdes ut med en concertina.

Dagen var ännu ung och en hel del instrument och deras traktörer satt fortfarande i tält och husvagnar, för som flera på stämman sa, handlar det lika mycket om att umgås som att spela.

– Vi träffas och spelar, sammanfattade Anders Bengtsson från Tomelilla, som satt med andra spelmän i ett förtält, medan nyckelharpor, dragspel och melodika låg på bord och stolar.

– Vi har varit här i flera år och det är nästan samma folk som träffas år efter år, sa Jan Glans från Hässleholm.

– Det är två ställen som gäller under 14 dagar, Degeberga och Smygehuk, sa Ingvar Grenander från Brösarp.

Under förmiddagen tog sällskapet det lite lugnt med spelandet efter att ha hållit på till halv två natten innan, men snart var det dags att ge sig in i parken igen för buskspel.

– Man går runt och ställer sig och spelar med någon grupp som passar, säger Jan Glans.

– Spelandet växer fram spontant, sa Anders Bengtsson.

Utöver det spontana buskspelet väntade också lite mer förberedda konserter. Marina Lundgren från Vankiva skulle under lördagskvällen spela med en grupp till dans.

– Det blir lite engelskor, schottis och valser, sa hon.

Hon är också en av dem som återvänder till Spelmansstämman i Degeberga år efter år och det hon gillar mest med stämman är friheten.

– Att spela lite när man vill, att tälta och att bara ta det lugnt om det är det man vill. Att inte ha så mycket måsten. sen träffar man andra som man annars bara träffar på spelstämmor.