Morgonstund har guld i mun, sägs det. Fast om man som Benny Begendahl och Åke Magnusson på Samhall varje morgon ska ta sig an nedskräpningen på Kristianstads återvinningsstationer är det inte mycket guld man hittar. Bildelar och enorma frityrdunkar finns det däremot gott om.

Kristianstads kommun är en av de värsta i landet när det gäller nedskräpning vid återvinningscentralerna, enligt Förpacknings- och Tidningsinsamlingen (FTI). Flera stationer, som Gamlegården, Långebro och Willys har stängts de senaste åren på grund av nedskräpning och råttor. Men problemet försvinner inte för det.

– I och med att de stängt Gamlegården och Willys så hamnar allt här, på de övriga stationerna. På de stationer som finns kvar har det blivit mycket värre, konstaterar Benny Bergendahl på Samhall.

Han står i ett mindre hav av sopor på återvinningsstationen Kulltorpet på Ällingavägen med en skyffel i högsta hugg. Tillsammans med kollegan Åke Magnusson ägnar han mellan en halvtimme och en timme på flera av stationerna varje morgon. Måndagar är värst.

– Det handlar om allt avskräde som människan kan producera, även saker jag inte vill tala om. Så är det tyvärr, säger han.

Mycket av skräpet läggs bakom containrarna. Chipspåsar, senapsflaskor, avgnagda köttben och gamla tomater finns bland fynden. Vid stationen Kulltorp på Svetsarevägen och den vid Hedentorp skvallrar stora kartonger med pommes frites och burkar med peperoni i saltlake om att det inte enbart rör sig om vanliga hushållssopor. Men också en och annan tekokare dyker upp i drivorna.

– Det värsta är när de lägger blöjor i öppna påsar och man trampar i dem. Sedan har man det med sig hem. I somras fick vi byta om utomhus innan vi gick in, annars hade vi inte blivit insläppta av fruarna, säger Benny Bergendahl med ett leende.

Men särskilt roligt tycker han inte att det är. Med den allt värre nedskräpningen ökar också risken att göra sig illa.

– Åke höll på att sticka sig på en spruta förra veckan. Det händer ofta.

Vid återvinningsstationen på Kulltorp är batteriholken tömd på batterier. De ligger nu i gräset tillsammans med en och annan glödlampa. Visar Gashi, som bor i kvarteret intill, kommer förbi i bil för att lämna hopvikta hushållskartonger.

– Det är katastrof. Ofta luktar det fruktansvärt. De som hämtar städar varje dag, men nästa dag ser det likadant ut igen, säger han.

Containern för kartong är full denna morgon och Visar får köra vidare till nästa central.

– Det är folk som har butiker och verkstäder som kommer och slänger.

Ett av problemen med nedskräpningen runt containrarna är också att det lockar till sig skadedjur. Värst var problemen med råttor vid stationen vid Willys som nu är stängd. Men risken är att råttorna nu hittar till de andra stationerna istället. Benny Bergendahl på Samhall ryser vid tanken.

– Vid stationen på Willys tog jag en säck och kände plötsligt hur det sprang på armen. De är stora som katter och skulle de bli skrämda så hugger de direkt.