De skulle inte få utföra ett nytt bankrån

KRISTIANSTAD. Den 15 september 2010, två dagar efter det grova rånet i Broby, ringde spaningschef Tommy Börjesson till rikskriminalen, som genast var med på noterna. Sverige var drabbat av en rånvåg, 2008 skedde över hundra bankrån i Sverige.

Veckan efter hölls ett första möte med riksrim. Spaningsärendet började byggas och en kommission bildades.

– Vi såg likheter mellan flera rån, säger Tommy Börjesson.

Kommissonen träffades varje tisdag. Polisområde Nordöstra Skåne hade huvudansvaret och andra polisområden sköt till resurser. Enkelt uttryckt utreddes varje rån där det skett.

Det var en stor utmaning att driva utredningarna om fem grova rån, två skjutningar mot poliser samt rånförberedelserna, utspridda geografiskt över hela södra Sverige, parallellt.

I oktober gick arbetet in i en intensiv period, i november var man en hårsmån från att slå till mot ligan men det blev först i mitten av december i fjol. Då vågade man inte vänta längre.

Nu har rättegången mot gubbligan pågått i två veckor. I säkerhetssalen i Malmö lägger chefsåklagare Pär Andersson fram ett av sina största mål.

Många rättegångsdagar återstår av rånärendet, som startade klockan 18.10 måndagen den 13 september i fjol.

Torsdagen är en förhandlingsfri dag.

Pär Andersson och Tommy Börjesson tar sig tid att berätta om utredningen mot gubbligan.

De två, samt en biträdande spaningsledare som inte kan närvara, har jobbat oerhört tätt och fyller i princip i varandras meningar under intervjun.

In i bunkern i polis- huset i Kristianstad får vi inte komma. Där finns hemligheter som de inte vill röja. Framför oss på bordet ligger en Kalashnikov och en röstförvrängare, som exempel på vad som tagits i beslag.

Polisen hittade Kalashnikoven i skogarna runt Tjörnarp, i närheten av stugområdet där 70-åringen har sin stuga. Man hittade också en hemmabyggd hylsfångare som passar vapnet perfekt. I ett samtal, som avlyssnats hemligt, talar ligans medlemmar om att polisen inte ska kunna hitta hylsor igen som de gjorde efter rånet i Hyltebruk.

Vapnet togs in och gjordes obrukbart av teknikerna. Det var pulshöjande dygn innan det kunde läggas tillbaka på fyndplatsen.

– Vi ville att de skulle ha sin rekvisita och inte misstänka något utan fortsätta sin rånplanering, säger Tommy Börjesson.

Vapnet kan också ha använts vid rånet i Broby.

Röstförvrängaren hittades i 70-åringens stuga. Efter rånet i Olofström 2010 berättade en kassörska att en av rånarna pratar med en metallisk röst.

Polisen hittade fler gömmor.

I en bokskogsbacke upptäcktes sprängmedel, som grävdes upp för teknisk undersökning. Platsen täcktes med fyra ton sockerbetor och ett jakttorn för att det skulle se ut som om en jägare lagt ut foder.

Om bunkern i polishuset var ett högkvarter under jakten på rånligan var en hyrd stuga i Tjörnarpstrakten dess filial.

– Vi befann oss i området dygnet runt och följde dem men låg inte så nära att vi skulle röja oss, säger Tommy Börjesson.

Ärendet svalde resurser. Hundra poliser har varit engagerade. Rikskriminalen, Nationella insatsstyrkan, flera piketer samt polishelikopter och Kustbevakningen tillförde resurser.

Den skånska polisen var hårt ansträngd; samtidigt drevs ärendena mot serieskytten i Malmö och Gryningspyromanen.

Förutom resurser var uthållighet och en åklagare med ett helhetsansvar avgörande framgångsfaktorer. Arbetsdagarna varade oftast mellan sju på morgonen och tio på kvällen.

Insatsen är en av de största i det nordostskånska polisområdet.

Spaningen avslöjade att trion var mycket ute och körde i hyrbilar.

– Vi ville veta vad de pysslade med, förklarar Pär Andersson, som gick till domstol och begärde tillstånd att bugga männen.

Inifrån bunkern kunde han följa spaningsarbetet. Var de misstänkta befann sig, vad de gjorde, hur de såg ut.

– Jag satt mestadels tyst. Det var oerhört spännande, säger Pär Andersson och ler.

Informationen samlades på usb-minnen, whiteboard och blädderblock för att skapa överblick.

Som åklagare är Pär Andersson sällan inne i ett ärende så tidigt som han var i detta. Han beskriver att spanings- och utredningsarbetet gick upp och ned och att det fanns juridiska komplikationer, som när ligan var i Danmark och körde och var avlyssnade av svensk polis.

De ville ha is i magen för att få veta så mycket som möjligt innan männen skulle gripas.

– Det gäller att lita på den information man har, säger Pär Andersson.

Var fick de orken ifrån?

– Vi brann för detta, säger Tommy Börjesson.

Pär Andersson tror att det var så här:

– Det skedde ett bankrån och vi hittade nyckeln (Göte Nilssons iakttagelse av 70-åringens bil vid 14-tiden innan Brobyrånet) som öppnade upp låset. Vi kom in i en värld där den här trion var i full gång och vi kände att vi måste stoppa dem.