Annons

Emma Pilthammar: Varför finns det plussize-avdelningar över huvud taget?

Provade ett par jeans här om dagen, stretchjeans. De var i min vanliga storlek, nämligen M. Jag blev mäkta förvånad när de inte ens räckte över halva låret på mig. I samma affär sålde de linnen i storlek XL som var för små för mig.
Publicerad 20 juli 2018
Detta är en opinionstext i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Foto: Bosse Nilsson

Provade ett par jeans här om dagen, stretchjeans. De var i min vanliga storlek, nämligen M. Jag blev mäkta förvånad när de inte ens räckte över halva låret på mig. I samma affär sålde de linnen i storlek XL som var för små för mig.

Det känns tråkigt att kvinnor och yngre tjejer ska behöva gå till plussize-avdelningen för att handla kläder trots att de inte är speciellt stora till kroppen. Jag har sett detta ämne diskuteras otaliga gånger på sociala medier, bland annat Facebook.

Annons

En M förr är inte en M nu, det känns som att kläderna i butikerna blir mindre och mindre, och bidrar till det hemska kvinnoideal som finns i dag. Du ska helst se så onaturlig ut som möjligt. Ser du inte redan “perfekt” ut, måste du komma på olika sätt för att närma dig det perfekta.

Brun utan sol, gelénaglar, lösfransar och dyrt smink. Jag ska inte sticka under stol med att jag själv använt allt detta, och ja, jag gillar det, det får mig att känna mig finare. Men det som gör dig till en bra människa är din insida, vilket betyder att det du gör med din utsida inte har någon betydelse.

Min poäng är att alla kroppstyper är lika bra och lika fina. En vän sa till mig en gång: “träna på att älska dig själv istället för att träna bort fettet”.

Det är okej att ha större än S i klädstorlek, det är okej att ha extra kilon på magen eller vad det nu kan vara. Jag drar mig ofta för att gå in på en del butiker för att de tycks riktas till en speciell kroppstyp. För att nämna ett exempel, BikBok, som har väldigt fina kläder, dock är jag nog inte ensam om att tycka att kläderna är anpassade för en XS eller max S. Trots att de har storleken L och kanske också XL, känns plaggen små och enligt mig ser det heller inte bra ut på om man inte är smal.

Med smal syftar jag på att ha en platt mage till exempel, vilket inte jag har. Jag funderar ofta på varför det finns plussize-avdelningar över huvud taget. Precis som att man hela tiden ska behöva bli påmind om att man är överviktig. Varför hänger inte alla kläder tillsammans? Om man ser en tröja som man gillar ska man väl kunna ha den oavsett om man är en XXS eller en XXL.

För ett tag sedan blev jag så trött på detta utseendefixerade samhälle att jag bara låg i sängen och mådde dåligt. Sociala medier påverkar oss otroligt mycket när det gäller detta, även omedvetet. Man vill så gärna vara som någon annan, man duger inte som man är. Alla vet att de som har lockigt hår vill ha rakt och vice versa.

Det är bara så det är, man ser konstant ner på sig själv, på sitt utseende. Man vill ha det som man inte har för att vara “som alla andra” och vara lite “bättre”. När man sen fått det man ville ha, är det ändå inte tillräckligt. Man vill bara ha mer och mer för att dämpa ångesten som gror inombords.

Jag tycker att klädbutiker behöver satsa ännu mer på att visa att alla storlekar är fina och därför ta in skyltdockor i flera olika storlekar. Det borde också vara flera olika kroppstyper som kan bli modeller, inte bara långa och smala. Man stänger ute de som inte är ideal vilket resulterar i utanförskap och dåligt självförtroende.

Många är bra på att stötta varandra genom till exempel instagram, där tjejer får förebilder som visar att det är okej att inte se ut som en barbiedocka, och det tycker jag att vi ska fortsätta med.

Man får ha extra kilon på kroppen.

Emma Pilthammar
Annons
Annons
Annons
Annons