"Fåglar heter som de låter"

Kristianstad Artikeln publicerades

Många av våra fågelnamn är ljudhärmande. Det är Lennart Nilssons förklaring till varför måsen heter mås och gåsen heter gås.

Måndagens kulturlunch i Lilla salen på konserthuset var välbesökt och lockade säkerligen en och annan fågelskådare till att ta för sig ur soppgrytan.

Ett 40-tal personer bänkade sig med sopptallrik och nybakat bröd för lyssna till Lennart Nilsson, en av redaktörerna för tidskriften "Vår Fågelvärld" och författare bland annat till boken "Orre, trast och trana". - Ursprunget till våra svenska fågelnamn är i vissa fall självklart, typ flugsnappare, ljungpipare och hackspett, säger han. Men i många andra fall går det att finna en mer ljudhärmande förklaring.

Gåsen, som heter anser på latin, gans på tyska och goose på engelska, förekommer på liknande ord inom hela Europa.

- I en del språk försvann n:et och hos oss förvandlades a till å. Men ordet är ljudhärmande från ursprunget, förklarar han.

Oftast finns fågelnamnen i en eller annan form i ett flertal språk och har oftast ett urgermanskt eller latinskt ursprung. I många fall kan ursprunget härledas ända tillbaka till sanskrit, vilket för att namnen i mer eller mindre likartade former dyker upp lite varstans inom det indoeuropeiska språkområdet.

- Vad ordet mås beträffar så imiterade man måsens rätt gnällande läte, säger Lennart Nilsson.

- På engelska heter det mew, likt kattens jamande. Själv är han fågelskådare, men tror inte att man behöver vara det för att intressera sig för orden.

- Alla människor känner till vissa fåglar som tranor och örnar, men namnen och dess ursprung kan också intressera många, säger han.

Så för att bringa mer klarhet arbetar han även med översättningar och kommer framåt sommaren med ett urval av Thoreaus dagboksanteckningar.