Fanny Lindau: Jag var så arg men nu kanske jag vill jobba med det i framtiden

Kristianstad ,
Fanny Lindau går i klass 8B på Önnestads skola. Hon praoade en vecka på Kristianstadsbladet.
Foto:

Jag kommer ihåg att jag var så arg för att jag inte fick en chans att praoa på arbetsplatserna jag ville.

Artikeln publicerades 9 april 2017.

Så tillslut skrev jag en krönika om det. Jag trodde inte någon skulle bli berörd av den, men tack vare texten ändrade någon på tidningen sitt tänk och lät mig praoa där i en vecka.

Att ha fått praoa på Kristianstadsbladet har gjort att jag lärt mig så mycket. Både om människor och hur man skriver en text. Jag gillar verkligen att jobba där för man får prata, skriva och träffa folk hela tiden. Och det bästa är att dagarna aldrig ser likadana ut. Man får ofta möta nya personer med olika personligheter och det är underbart. Det är bra med variation för annars blir det lite tråkigt om man bara gör samma saker om igen.

Jag har ofta fått frågan om jag vill bli journalist. Nu har jag fått testa det. Sanningen är att jag inte vet. Jag har så många intressen att det är svårt att välja.

Under min prao var jag med en kille som vissa kallar räven. Jag vill tacka honom för att han lät mig praoa där. Han fick också mig att tro att man faktiskt kan komma någonstans genom att vara snäll mot alla man möter eller nästan alla. Och jag som oftast hört från andra att jag är för snäll. Och så kommer han och säger att jag måste vara snäll. Då blir man ju glad.

Jag har också förstått att det är ett tajt schema och han verkar väldigt stressad. Mitt tips till honom är: ät när du ska och sov när du måste. Det är viktigt för din hälsa.

En härlig sak som jag såg var gemenskapen på jobbet. Man kan tro att det är mycket eget arbete. Det kanske det är, men en del av allt arbete man gör handlar också om att samarbeta. Vad jag har sett så frågar man sina kolleger om han eller hon kan läsa ens text för att få respons. Den personen kanske ser något man aldrig hade sett annars. Och så är det för de flesta. Alla har olika sätt att se på saker och ting, till och med en text. Alla personerna på Kristianstadsbladet var bättre på vissa saker än andra, men då kunde de fråga varandra. Som räven ofta sa till mig: man blir aldrig fullärd.

När jag tänkte på Kristianstadsbladet då såg jag bara massa folk som satt och skrev men så är det inte. Man är väldigt aktiv också. När man har valt ett ämne att skriva om så kan man intervjua en person genom att ringa eller att träffa den så han eller hon kan berätta mer om det. Det är intressant att lyssna på folk som kanske gjort något riktigt bra. Genom att höra på någons röst eller se kroppsspråket kan man få en mycket klarare bild över det hela.

Till en text finns oftast en bild och jag tycker fotograferna är jätteduktiga. I en bild kan man ju se så mycket. Jag älskar bilder för att de blir minnen av vår tid. Det handlar om att dela ögonblick både dåliga och bra. Och att läsa om en sak är inte detsamma som att se den.

Som jag sa jag är nöjd med min vecka på Kristianstadsbladet. Och jag är glad att jag skrev den texten om att inte få praoa. För det har varit riktigt roligt att se hur de jobbar och att få skriva själv. Man vet aldrig heller. Någon dag kanske jag sitter där och skriver en massa texter. Men tack vare att jag fick praoa där finns det nu en chans att jag kanske vill jobba med yrket.

Fakta

Lokalkorrespondenterna

Kristianstadsbladet driver ett leaderprojekt som återknyter till en gammal tidningstradition. Med hjälp av lokalkorrar får vi en mer nära bevakning av landsbygden. Artiklarna är antingen skrivna av lokalkorrar eller baseras på tips från korrenätverket. Vi tar utgångspunkt från Tollarp, Arkelstorp, Fjälkinge, Degeberga och Önnestad, samt områdena kring dessa orter. Fanny Lindau går i klass 8B på Önnestads skola. Hon praoade en vecka på Kristianstadsbladet.

Visa mer...