Fjälkingebo springer efter skräp

Ortsdatering Artikeln publicerades

I helgen gav sig löparen Tord Sonander ut på en löprunda och stannade varje gång han såg skräp. ”Lätt tro att det är ungdomsrelaterat men det stämmer inte alltid”, säger han.

Tord blev inspirerad av ett inlägg på "Fjälkingesnack" som är en Facebooksida för diskussioner som rör bygden. En kvinna vid namn Amy Wirebo hade "ploggat" i byn och hittat en massa skräp.

Ploggat är en trend som vuxit på senare tid bland miljömedvetna löpare. Den fantasirika kan förstå vad handlar om. Man plockar skräp och joggar samtidigt. Tord Sonander, mångårig löpare, gav sig ut för att testa, men tog det ett steg vidare med att köra intervaller istället.

– Jag springer en hel del och naturligtvis utgår jag framförallt från hemmet. Jag springer förbi en hel del skräp på mina rundor, i alla fall de som går lite långsammare. Jag tog därför med en påse i fickan och sprang ut. Tanken var att ta lite på väg hem, säger Tord som inte vill ta åt mig äran för trenden som funnits en tid.

När han väl hade kört sin slinga så började jakten på skräp.

– Eftersom jag ideligen fick stanna så var jag tvungen att öka tempot för att hålla pulsen uppe. Där föddes idén med intervallerna som är en slags fartlek men där du inte riktigt styr över hur långa intervallerna blir.

 Ett helrör, två hela burkar och ett par tillplattade samt en halv ICA-kasse med plastrester blev resultatet efter skräpspring-rundan.
Foto: Tord Sonander
Ett helrör, två hela burkar och ett par tillplattade samt en halv ICA-kasse med plastrester blev resultatet efter skräpspring-rundan.

Fördelarna är flera, bland annat får löparen naturliga intervaller.

– Man kan välja smutsigare områden i början för att få korta intervaller och mer vila. När man börjar rensa upp områdena blir intervallerna längre vilket kanske passar bättre framåt tävlingssäsongen.

En annan uppsida är att löparen tränar framsidan av låret vid hårdare inbromsningar vilket inte är lika enkelt att få till i flack terräng.

– Man tränar också muskulaturen i rumpan om man gör ett utfallssteg när man sträcker sig efter skräpet så det kan vara bra att växla ben ibland. Nackdelarna är naturligtvis att det är lite jobbigt med en säck med skräp i handen, speciellt om den blir tung. Jag fokuserade på skräp som inte bryts ned så lätt. Plast, glas och metall.

När tröttheten slog in blev lusten att söka skräp större. Då gick Tord även på papper som låg på marken.

– På mina två kilometer hem, efter min sexkilometersrunda, fick jag ihop ett helrör, två hela burkar och ett par tillplattade samt en halv ICA-kasse med plastrester. Mycket var chokladpapper som jag hittade vid busshållplatsen. Jag är också väldigt tacksam för ett snusdoselock som gjorde att jag fick tillbaka andan vid ett ställe.

Vad tycker du om folks inställning till att slänga skräp?

– Jag tycker naturligtvis att det är förkastligt att inte slänga sitt skräp på rätt plats. Man vill lätt tro att det är ungdomsrelaterat men det stämmer inte alltid. Jag har rensat upp efter flera olika typer av tävlingar. Det brukar bli väldigt mycket papper och skräp efter löpartävlingar, orienterare däremot är exemplariska i att städa efter sig själva och andra. Det är nog en attitydskillnad, man tar med sig mer hem än ut.

Skräpintervallerna var naturligtvis lite av en skoj grej, säger han.

– Men det hade ju varit roligt om fler ville testa. Ju fler som kör i byn desto tuffare blir det.