"Glas har sin egen vilja"

Åhus Artikeln publicerades
Glasblåsarhantverket tar många år att lära sig. Jörgen Roth och Lennart Nissmark på Studio Glashyttan i Åhus har handgreppen inne.
Foto:
Det gäller att hålla tungan rätt i munnen när man försöker handskas med glas. Bladets utsända Cecilia Isberg får hjälp av Lennart Nissmark att forma den heta glasmassan.
Foto:
Glaset är mellan 600 och 700 grader varmt medan man handskas med det.
Foto:
Glasugnen håller närmare 1100 grader, vilket gör att det blir varmt i glasverkstaden. Lennart Nissmark och Jörgen Roth handskas vant med glasblåsarpipa och glasmassa.
Foto:

Det ser väldigt enkelt ut när Lennart Nissmark vant formar den heta glasmassan till en karaff. Att själv försöka blåsa en glaskaraff visar sig dock vara både svårt och stressigt. "Glas har en egen vilja. Som glasblåsare gäller det att tämja det", säger Nissmark, formgivare och ägare till Studio Glashyttan i Åhus.

De senaste åren har Studio Glashyttan i Åhus erbjudit både privatpersoner och företag att som event prova på glasblåsning. Ett arrangemang som i grunden startade som marknadsföring för företaget – men som också resulterat i en större förståelse för glaskonsten som sådan.

– Efter att man själv varit inne i verkstaden och provat har man kanske lite mer förståelse för varför ett konstverk i glas kostar pengar. Det ligger ganska mycket arbete bakom, säger Lennart Nissmark.

Ute i butiken finns många av glasföremålen som Lennart Nissmark själv formgivit. Ett fantastiskt vackert – men kostsamt – konstverk heter "Attraction", är gjort i en teknik som heter graal och tar ungefär en vecka att skapa, berättar Lennart, som för tio år sedan tog över Studio Glashyttan från grundarna Artur Zirnsack och Hanne Dreutler.

Med stor passion berättar Lennart Nissmark om hur de olika föremålen är tillverkade. Förhoppningen att själv kunna skapa ett av de för Glashyttan klassiska äpplena grusas snabbt när Lennart berättar om hur man blåser ett glasäpple. Det verkar inte vara det enklaste. Att trycka in färg med syl och använda tryckluft låter duktigt svårt.

Kristianstadsbladet är nämligen på plats för att testa glasblåsning. Lennart Nissmark och Jörgen Roth har redan förberett allt. Glasugnarna är tända och håller cirka 1100 grader, det är rejält varmt inne i verkstaden.

Lennart Nissmark visar med vant handlag hur en glaskaraff skapas. Han sveper upp den sirapsliknande glasmassan i änden av glasblåsarpipan, snurrar hela tiden på staven för att glaset ska vara centrerat och behålla sin runda form, och använder en skopa för att forma cylindern. Ytterligare ett lager klarglas läggs på genom en ny vända i ugnen, och med hjälp av Jörgen Roth spritsas färgat glas på i ett mönster utanpå klarglaset. Därefter värms glasmassan upp igen, för att färgen och klarglaset ska smälta ihop.

Sen är det dags för själva blåsandet.

– Inte för hårt från början, då går glaset inte att styra, förklarar Lennart medan han lägger sista handen vid glaskaraffen, skär av halsen och sätter den färdiga produkten i kylugnen.

"Kylugnen" är förvisso inte särskilt kall, utan håller cirka 490 grader. Glaset, som är mellan 600 och 700 grader varmt vid inbärning ska sakta svalna av i ugnen.

Efter visningen är det dags för undertecknad att debutera som glasblåsare.

Man kan lätt säga att det blev en något kaotisk och stirrig debut. Att hela tiden snurra staven samtidigt som man formar glaset och gör alla moment kräver simultankapacitet, och gärna också att man vet vad man ska göra. Jag tycker hela tiden att min glasklump är på väg att trilla av staven som en stor droppe, och Lennart får flera gånger hjälpa mig rätta till klumpen, så inte den blivande karaffen kantrar redan innan den blivit till.

Det går inte att vara långsam, då hinner glaset stelna. Inte heller kan man vara för snabb, då far ju glasmassan åt alla håll.

Med stor tafflighet och stressen kokande i blodet lyckas jag ändå ta mig igenom alla momenten, med stor hjälp av Lennart och Jörgen.

Fast att det kändes avigt och inte gick så bra är kanske inte så konstigt: Att lära sig hantverket som glasblåsare tar minst tio år, menar Lennart Nissmark.

– Det varierar hur lång tid det tar, beroende på fallenhet. Vissa lär sig snabbt, för andra tar det lite längre tid. Men 10-15 år tar det nog att lära sig hantverket. Samtidigt gäller det att vara ödmjuk och inse att det alltid finns andra som är bättre än dig själv, det finns alltid nya saker att lära sig.

Han började själv jobba på Glashyttan som 18-åring – och formgav sitt första verk vid 30 års ålder. Nu är glaset inte bara ett yrke, utan även en stor passion.

– Glas är både varmt och kallt, hårt och mjukt och reflekterar allt i sin omgivning. Det är mycket vackert, och kan samtidigt vara ett riktigt sattyg med egen vilja. Det gäller att tämja glaset och få det att gå din väg, som du har tänkt dig. Det kan vara väldigt frustrerande ibland, säger Lennart.

Fakta

Glasblåsning

I dag används glasblåsning i huvudsak för att framställa konstglas. Vanliga dricksglas och liknande tillverkas maskinellt.

Hantverket har anor långt tillbaka i tiden, tekniken att blåsa glas uppfanns cirka 50 år före Kristus, och fram till i dag har tekniken inte förändrats särskilt mycket.

Råmaterialet till glasmassa består bland annat av sand, soda, dolomit och kalksten.

Visa mer...

Fakta

Studio Glashyttan

Studio Glashyttan i Åhus grundades 1977 av paret Hanne Dreutler och Arthur Zirnsack. Lennart Nissmark, som jobbat på företaget sedan 1980-talet har sedan tio år tagit över Studion.

Möjligheten att prova på glasblåsning har funnits de senaste fyra åren. Förutsättningen är att man är en grupp på minst sex personer, maximalt 20. Vid evenemanget får deltagarna själva skapa sitt eget glaskonstverk under handledning.

Visa mer...