Här är årets brukshund

Kristianstad Artikeln publicerades

Fiffi har en stark vilja men ändå total uppmärksamhet mot allt Catharina Hårsmar gör. Det är inte för inte som Fiffi blev årets brukshund 2013.

Att försöka ta sig in i bilen där den belgiska vallhunden, maloisen Fiffi, sitter är ingen idé. Man blir utskälld efter noter. Det är heller inte så bra att försöka gosa eller kramas om man inte känner henne. Det är en hund med stark integritet, vilja och med nästan all lojalitet riktad mot en enda person, Catharina Hårsmar från Åhus, som säger att Fiffi för henne också kan vara en riktig kelhund.

Från att hunden var en valp för åtta år sedan och fram till nu har de båda tillbringat otaliga timmar av lek och hård träning tillsammans. Det har visat sig ge belöning, när Fiffi nyligen utsågs till årets brukshund.

– Det är när man vinner de fem bästa tävlingarna under ett år med högst poängsnitt inom alla grenar, säger Catharina.

I varje tävling kan man få max 650 poäng och Catharina Hårsmar och Fiffi hade 612,7 i snitt och som mest 635 poäng i en tävling. Hon kom etta i åtta av nio tävlingar och tvåa i den nionde.

En spårhund

Framför allt är Fiffi en spårhund. I brukshundssammanhang tävlar man i fyra grenar, kort kallade skydd, spår, rapport och sök. Fiffi tävlar inte alls i skydd och rapport, kan lite sök och är duktigast på spår.

– Inom alla grenarna har man lydnad och uppletande, men i rapport springer hundarna sträckor, i sök hittar de människor och i skyddet försvarar de sin förare, säger Catharina och fördjupar sig förstås mest i spårgrenen och dess tre moment.

Ett moment i spår är att hunden i en 30 gånger 40 meter stor ruta ska spåra upp riktningen som en människa har gått inom rutan, ett annat moment är att hunden ska spåra upp sju pinnar på en 1,5 kilometer lång bana i terräng, två timmar efter att pinnarna har lagts ut för att göra vittringen mindre och momentet därmed svårare. Det tredje momentet är att hunden ska spåra upp fyra saker, typ en handske, en plånbok eller en sko, som ligger gömda i en 50 gånger 50 meter stor ruta.

– Man skickar in hunden i rutan och den har fem minuter på sig att plocka in föremålen. Om den tuggar på någon av sakerna får man avdrag.

Varför föll valet på just spårgrenen?

– Det är hunden som är kungen liksom, och går man mitt ute i en skog och har ingen aning om var man är kan man lita fullt på att hunden tar en tillbaks. Den känslan är rätt häftig och därför är spår roligast. Det är flest som tävlar i spår också.

– Sen kan du träna mycket själv. I de andra grenarna behöver du andra som figuranter.

Och tränar mycket gör de, så gott som varje dag och vissa dagar i fyra, fem timmar. Fiffi motiveras i träningen med en belöning i form av det hon gillar mest.

– Att få bita och dra i nånting eller jaga ikapp nånting.

– Hon har höga kamp- och jaktdrifter. En hund gör inte någonting om den inte belönas för det. Men framförallt ska det vara glädje, hos föraren och hos hunden. Relationen är viktig.

Vad är det speciella med henne annars?

– Att hon är så arbetsvillig, ett sånt krutpaket och aldrig ger upp. Hon är högtempad, har en hög aktivitet, och det har tagit tid att få ner henne. Många hundar slutar i den åldern hon är nu och är som bäst när de är fyra, fem år. Men eftersom hon är så tempad så har hon hamnat på lagom aktivitetsnivå nu, säger Catharina som siktar mot årets SM i höst.