I Polenflyktingars spår efter 35 år – ”trodde planet skulle fara rakt in i rummet”

Tosteberga

Från Hanöbukten hade tjockan seglat in över Tosteberga och i dess följe en ovanlig främmande farkost. Det var en tidig marsdag och livet skulle snart ändras radikalt för ett dussin polska medborgare.

Tyrone Jönsson, då en ung småbarnsfar, vaknade vid sjutiden av ett högt mullrande, för att se ett litet propellerplan komma rakt emot hans hus.

- Jag trodde det skulle fara rakt in i rummet där jag stod. Tog lillgrabben i famnen och var nedanför trappan fortare än kvickt. Takpannorna vibrerade och sekunderna efter hade planet landat på stubbåkern precis andra sidan huset.

Sonja Nilsson var Tostebergabo den aktuella dagen. Numera bor hon i Norra Åsum, men kommer aldrig glömma morgonen för drygt 35 år sedan.

- Vad i all sin da'r var det? minns Sonja att hon undrade.

Hon gick ut för att se efter och då kom ljudet en gång till. Denna gång var planet bara några meter ovanför skorstenen.

- Det måste ju vara någon som flugit vilse eftersom det var så dimmigt. Sen blev det plötsligt tyst och Tyrone ringde.

Tolv polska flyktingar, och en liten hund som ett av barnen tagit med sig under jackan utan att föräldrarna hade märkt något, hade tryckt ihop sig i det lilla besprutningsplanet för att nå friheten undan det då kommunistiskt slutna Polen. Flera liknande plan med flyktingar hade kommit både året före och kom åren efter.

- När de förstod att de hade landat i Sverige och inte i Ryssland, som de först trodde, blev de så glada, kramade om oss och dansade av glädje, berättar Sonja med kristallklart minne av händelsen.

Polisen blev tillkallad.

– Ett plan har landat i Tosteberga? Kan man landa där? Det blev stor uppståndelse, när de väl förstod att det inte var ett skämt.

Anders Björklund, polisintendent i Kristianstad 1976-2004 och då ansvarig för utlänningsärenden i Kristianstad, kommer väl ihåg händelsen, som var ganska unik på 80-talet. Likaså hans fru Ann som levde med händelsen ganska länge efteråt. De lärde känna en del av de polska flyktingarna som kom under ett par års tid och har många minnen att berätta när Bladets lokalkorre träffar dem i deras trädgård 35 år senare.

- Initiativtagarna i flyktplanen kände varandra, berättar Anders. Allt gick väldigt fort, de fick bestämma sig på kvällen innan om de skulle följa med, kanske till och med inte förrän på natten, för att planerna inte skulle riskera att avslöjas.

Det fanns inte tid att packa med sig personliga tillhörigheter. Någon var mer eller mindre tvingad att följa med eftersom de visste för mycket om flykten. Spår hade lämnats efter till familjen, så att de skulle förstå vad som hänt medan andra spår efter flykten måste undanröjas för att inte familjen skulle trakasseras av myndigheterna, till och med i flera släktled.

Flykten var dramatisk, berättar Anders Björklund vidare. De flög lågt för att undkomma både radarn och den täta dimman, så lågt att de nuddade vågtopparna med landningshjulen.

Flera av Tosteberga-flyktingarna reste så småningom vidare till Kanada där de arbetade som flygmekaniker vid Boeing-fabriken i Toronto.

Det tog 12 år, en av dem kom då och hälsade på i Tosteberga. Det hade gått bra för dem i det nya landet.

Och planet? Två veckor senare hämtades det till Polen efter att P6 hade bistått med drivmedel för färden över Östersjön.