”Jag drog mig för att söka hjälp”

Nu: Samlad, målmedveten och redo att säga ifrån. Förr: Ett liv i kalabalik och kaos.

Knappt någon skulle vilja byta med Emelys liv före 2008. En uppväxt av utanförskap och mobbning bidrog till ett liv i mörker.

– Jag tog mycket skit och såg allting negativt. Att känna framtidstro fanns inte på kartan. Och jag drog mig för att söka hjälp. Det kändes skamfullt att göra det.

Skuldsatt

Med tiden blev hon också alltmer skuldsatt. Mycket på grund av omständigheter som hon själv inte rådde över.

Emely kom till en punkt där hon inte orkade mer och försökte ta sitt liv. Via psykiatrin fick hon höra att det fanns något som heter ”personligt ombud”. Emely sa ja direkt.

– Det var omtumlande i början innan jag vågade öppna mig. När jag väl gjorde det var det som att natt blev till dag.

Tillsammans med Stefan Göransson, personligt ombud, gick de igenom vilka behov hon hade.

– Jag förstod inte myndighetspapper. Och där stod jag och behövde överklaga beslut. Han hjälpte mig formulera mig för att de skulle lyssna bättre.

Sång hjälpte

Hon kände sig sedd av en annan människa för första gången. Hennes personliga ombud märkte att Emely behövde lite humor, ljus och glädje i sitt liv.

– Stefan brukade sjunga för mig. När det kändes som jobbigast kunde han börja med ”En tuff brud i lyxförpackning” Det fick mig alltid att le.

Vändpunkten

När Emely fick ett personligt ombud gick hon på antidepressiva tabletter. Men samtidigt kände hon att det var något mer som inte stämde.

Hon insisterade på fortsatt utredning och fick tillslut konstaterat adhd. Diagnosen som sattes 2008 blev den stora vändpunkten.

– Nu känner jag glädje i livet till skillnad från innan.

Vad är ditt råd till andra som kan känna igen sig i din historia?

– Det kan kännas som ett jättestort steg att be om hjälp, men tar man det där klivet så väntar bara möjligheter.