Johan Rönn: Likt Fats Domino älskade sitt New Orleans lovar jag att alltid älska Tollarp

Tollarp Artikeln publicerades
Foto: Dino Perrucci

Jag åkte på en resa för att kryssa med Kiss nyligen. Jag fann det jag sökte och jag fann mig själv.

Det låter extremt klyschigt, men man måste se hur det ser ut runt lådan för att veta att man uppskattar det som finns i lådan man lever i.

Detta borde vara en krönika om en båtresa där jag fick se det band som jag älskat i över 20 år två gånger på en vecka och dessutom träffa dem. Det är jag skyldig dem, men det får bli en annan gång.

Det finns så mycket att berätta och så lite tid – eller spaltutrymme. Jag hade lätt kunnat fylla en bilaga enbart med berättelser och bilder från resan, men här kommer en kort, men ack så betydelsefull.

Vi var i New Orleans och köpte blommor. Blommor som vi skulle lägga vid huset tillhörande Fats Domino för att visa vår respekt och andakt för den nyligen bortgångne legendaren.

Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig.

En vräkig villa med en flera meter hög mur, antar jag. Döm om min förvåning när taxibilen åker ut i de fattiga kvarteren i New Orleans, de kvarter där naturkatastrofen Katrina slog till som värst. Där föddes – och dog – Antoine Dominique ”Fats” Domino Jr. Mannen som frälste världen med sin musik men aldrig glömde sina rötter utan stod stadigt på den jord och det ställe han sprang barfota på som barn.

Inte ens när stormen Katrina drog in över New Orleans och översvämningarna drabbade hans bostadsområde som värst stack han därifrån. Likt den fantastiska Rosa Parks som envist vägrade ge sin bussplats till en vit man 1955 så stannade Fats kvar i de fattiga kvarteren i New Orleans. Samma typ av hopp som Rosa Parks ingöt i det diskriminerade afroamerikanska samhället ingöt Fats i New Orleans fattiga kvarter, hopp om en morgondag.

Detta är vårt hem och det flyr vi inte ens vi har pengar.

Jag åkte för att lämna en blomma till en musiker jag tyckte om, jag åkte därifrån med kärlek och respekt. Respekt för den jag är, för mina nära och kära, för den jord jag står på, för de gator jag cyklade på som barn, för de staket där jag red på min Jolly Jumper iklädd cowboyhatt och mosters stövlar.

Tollarp, likt Fats Domino älskade sitt New Orleans lovar jag att alltid älska dig.

Och att aldrig lämna dig.

 

Lyssna på Fats Domino här.