Kvinnoföraktet är numera en del av fredagsmyset

Kristianstad Artikeln publicerades

Hatet mot kvinnor i Sverige svämmar över. Allting verkar ha eskalerat i sommar. Nu är det okej att säga att man vill våldta och mörda.

Kanske var detta gnistan. När artisten Zara Larsson uttalade sig om festivalen Bråvalla. Hon konstaterade att den dominerades av män. Efteråt: explosionen. Det spelade ingen roll att hon hade rätt. Hon skulle våldtas och dödas. I den ordningen.

Om detta har det skrivits mycket. Men hatet flödar inte längre bara på internet. Det stannar inte längre vid tangentborden bakom skärmarna.

Min vän A berättade att hon var på en fest i förra veckan. Hon stod i köket och samtalet handlade om politik. Gudrun Schymans namn kom upp och en kille sa "om jag hade träffat på henne så hade jag våldtagit och mördat den jävla horan".

För fem år sedan hade kommentaren varit den mest hatiska som yttrats i Sverige den kvällen. Nu är det vardagsmat. Lika vanligt som tacos med köttfärs i slutet av arbetsveckan.

Kvinnoföraktet har sprängt nätet och frontlinjen är numera framdragen till fredagsmyset. Den finns i jargongen mellan män som vill förminska kvinnor som människor.

Min vän A kastade sig in i elden. Hon ställde sig centimeter från honom och påpekade vilken vidrig kvinnosyn han hade. Jag var inte på plats, men jag kan svära att det växte ut vingar på hennes rygg.

Den dåliga stämningen spred sig. Killen fortsatte med att uttrycka sig nedsättande om A:s utseende. Runt omkring tyckte folk att hon antingen överreagerade eller helt enkelt bara hade fel. Ingen i rummet tog hennes parti. Till slut drogs hon ut från köket.

Jag bara undrar: Vilka signaler skickar detta? Att det är okej att tysta kvinnor med hot om sexualiserat våld? Katarina Wennstam skrev i en krönika att "varenda tonårstjej som inte orkar göra sin röst hörd längre eftersom hon kallas hora är en förlust för ett fritt samhälle." Hon har helt rätt. Men det är mer än så. Det är en förlust för mänskligheten.

Det är långt ifrån alla män som säger som killen på festen. Vi kan slå fast det med en gång. Dock är det män som ligger bakom hoten. Det kan vi också konstatera. Sedan finns det en glidande skala. Det finns män som ger ryggdunkar åt de som uttrycker hoten, men det finns också ni som egentligen skulle vilja höja er röst.

Jag tror att ni är många. Ni fanns på den festen, det vet jag. Varför lät ni A ta kampen själv? Det är först när ni träder in och säger ifrån som verklig förändring kan ske. Jag vet att det är svårt, jag har själv låtit kommentarer flyga förbi som borde ha skjutits ner. Men det är just detta vi måste göra. Vi måste ställa oss vid sidan om A varje gång hon eller någon av hennes systrar blir kränkta.

Ingenting har en sådan sprängkraft som när någon får kärlek från oväntat håll. Det sticker hål på hatet. Det visar att en annan verklighet är möjlig.

Jag säger inte att världen hade förändrats om någon hade stöttat A den festen. Men det är på en sådan kväll som det måste börja om kvinnohatet ska upphöra. Någon måste säga ifrån. Det är så vi får ljudet av ryggdunkar att tystna.

Jag lovar mig själv att aldrig vara tyst igen. Även om det kan innebära ett högt pris att höja rösten. Jag ska inte sticka under stolen med detta. Att det kan kosta oss vårt fredagsmys. Men det ger oss chansen att vinna något annat.

Vår mänsklighet.

Fyra val

Just nu

Glöm inte: Ett gram ljus väger mer än ett ton mörker.

Är jag: I London. Snabbvisit för att se artisten Ben Howard.

Måste jag: Flyga dit. Mitt motstånd mot detta färdsätt bara växer.

Har jag: Anmält mig till ett nytt löparlopp med min kollega och vän, Anders Thell. Den 31 juli smäller det. Denna gång är det Kullaloppet på Österlen.

Visa mer...