Lukas Ernryd: Löpning handlar om att springa oavsett vad - även om näsan och hjärtat blöder

Kristianstad Artikeln publicerades
Foto:

Skeppsvrak kan inte flyta. Precis därför måste de springa. Annars sjunker de.

Jag springer maratonlopp. Har alltid ett i vänten. Folk undrar varför. Varje gång ger jag samma svar. För att jag kan.

Att springa är att hålla fast vid något. Att ta kontrollen. Över sin kropp. Forma och tygla den. Mejsla ut konturerna som vore den en skulptur. Eller ja, man kan ju göra ett försök.

Ni hör. Det går inte att bortse från fåfängan i det hela. Men hade det bara handlat om yta så hade löpningen inte flyttat in i min kropp.

För mig handlar det om något metafysiskt. Något större. Att säga till livet att "du kan slänga vad du vill på mig, jag kommer fortsätta snöra på mig löparskorna". Och när livet sviker ens drömmar är det extra viktigt att hålla kursen. Trots att roder och segel saknas. Då får man tillverka egna. Inuti.

Likheten mellan löpning och skrivandet är slående. När det fungerar som bäst glömmer man bort att andas. Men det är inte heller vad det handlar om. Utan att fortsätta, oavsett vad. Även om näsan och hjärtat blöder. Att ta löpningen på allvar är att ge sig ut i snön, varenda dag. I 35 grader eller i hällregnet. Löpningen kräver något av dig. Eller om du vill – erbjuder en möjlighet. Att resa dig över din egen situation.

Givetvis ligger överdriften nära till hands. Som i somras när jag anmälde mig till ett 16-milalopp på Österlen. Jag var inte ens nära att lyckas. Efter halva sträckan kastade jag in handduken i Haväng. Min kropp gick inte att känna igen längre. Jag trodde jag skulle gå sönder.

Men sedan – när jag satt med min utlovade pizza och mörkret la sig – kom tvivlet krypandes. "Hade jag gett upp för lätt?" Utan tvekan. För vem är jag att ta beslut över vad jag klarar av? Vad vet jag om vad smärta är? Och kom fram till att jag inte har en aning.

Med perspektiv efteråt förstod jag vad löpning handlar om. Att sätta sig ett mål och jobba för det och inte ge sig förrän man klarat av det. Även om man inte fixar det på första, andra eller tionde försöket.

Jag skriver denna text precis innan maratonloppet i Köln. Det är en annan aspekt av löpningen. Den tar dig till platser. Inte bara tävlingar, men du tar dig också fram. Några av de bästa upplevelserna jag haft i länder och städer har ägt rum under arla löprundor. Som i Key West i Florida, Monterey i Kalifornien, New York, Göteborg, Oslo och i mina älskade Glumslövs backar där Oskar II en gång konstaterade att han hade Sveriges vackraste utsikt. Han såg ju Danmark.

Löpningen har tagit mig till fiskare på väg in med dagens fångst, till vågor och berg, till leende människor som klipper gräset och till nykära par som promenerar i hamnen. Jag har smitit in på konditorier i Paris och ramlat över världens bästa croissanter.

Allt detta är faktiskt någonting. Det ger det en känsla av sammanhang och tillhörighet på en plats som annars inte tillhör dig. Men för en liten stund kan den göra det. Du kan göra den till din. Låta en ny miljö flytta in under din svettpärliga hud.

Framför allt handlar löpning – för min del – om att hålla kursen. Att springa oavsett vad. Även om näsan och hjärtat blöder. För det är sant att skeppsvrak inte kan flyta. Precis därför måste de springa. Annars sjunker dem.

Livet kan bryta din mast och blåsa bort dina segel. Men det är upp till dig att välja om det ska sänka dig.

Så jag springer. Så långt jag kan. Inte bort.

Utan hem till mig själv.

Fem val

Just nu

Får inte hända: Att min vän Anders slår mig. Så om det händer kan ni glömma allt jag skrivit. För jag kommer sura i veckor.

Ser jag fram emot: Att få träffa min äldsta bror och hans familj som bor utanför Köln.

Ser jag fram emot II: Att gå på romerskt bad efter loppet.

Ska jag ge min bror: Två påsar bilar. Han fyller år samma dag vi flyger ner.

Imponeras jag över: Östersunds IK:s framgångar i Europa. Nu senast med vinsten över Hertha Berlin. Nyckeln till framgång är hård träning och att de använder kultur i träningen. Bland annat med att sätta upp dansshower. Respekt.

Visa mer...