Malens vandring förbryllar

Kristianstad Artikeln publicerades

Ålfiskaren Bo Hellström har fått en ovanlig fångst. En mal fastnade i näten och han tolkar sötvattenfiskens vandring till havet som att det finns störningar i miljön. Experter är oeniga om den förklaringen men håller med om att Helgeåns och Hanöbuktens ekologi är ur balans.

YNGSJÖ. I veckan bärgade Bo Hellström, som är ålfiskare i Yngsjö, en ovanlig fångst. I hans nät fastnade en mal.

– Jag har ålahommor i bottengarn utanför Yng-sjö. Malen vägde 2,6 kilo och personal från Vattenriket var här och hämtade den för att släppa den i Helge å. Malen är en sötvattenfisk och ska normalt inte leva i havet, säger han.

Sedan 1974 är Bo Hellström fiskare i Yngsjö. Han fiskar bland annat ål, torsk och flundror.

– Jag har alltid registrerat det som är lite annorlunda. Det här har hänt för några år sedan också. 2006 fick vi fem malar och den största vägde tolv kilo.

Beror på syrebrist

Bo Hellström har en egen teori om vad det beror på när malen vandrar ut i havet.

– Vi tror att det är syrebrist i Helgeån som är orsaken. Vi måste ha syre i vattnet för att något ska kunna leva där, säger Bo Hellström.

Bo Hellström tror också att syrebrist råder i Hanöbukten och andra delar av Östersjön.

– Någonting har förändrats i havet de sista åren. Så fort vattnet blir varmt försvinner fisken inne i bukten. Det finns varken ål, torsk eller flundror kvar. Någonting är sjukt i havet. Vi måste säga ifrån och det är mycket som påverkar. Det är till exempel algbildning på botten.

– Vi har försökt få hit syremätare och vi måste göra någonting för att få reda på vad som hänt. Det måste tas fler prover, säger Bo Hellström.

På biosfärområdet Vattenriket är Sven-Erik Magnusson koordinator och han hämtade malen i Yngsjö för att släppa ut den i Helge å. Han ser att det kan finnas olika orsaker till att malen vandrat ut i Östersjön.

– I grunden är det ett naturligt beteende hos malen att ju fler det finns i Helgeån, desto fler söker sig ut i havet för att ta sig till andra åmynningar. Men man kan också fundera på om det är någonting i ån som gör att de flyr.

Sven-Erik Magnusson har märkt att Helgeåns vatten blivit sämre.

– Vattnet har blivit brunare och brunare och det beror på förändrat skogsbruk. Kalhyggen gör att partiklar sköljs ner som förmörkar vattnet och försvårar livssituationen för växter och djur. Bakterier växer till och det slutar med algblomning i havet.

Övergödning och syrebrist

Sven-Erik Magnusson pekar på att ett annat problem och det är utsläppen från jordbruket som leder till övergödning och skapar syrebrist. Han har också märkt hur miljöförstöringen i Hanöbukten försämrar vattnet och påverkar havet.

– De största orosmolnen är vad som händer i Hanöbukten. Försämrad vattenkvalitet gör att stora ekonomiska värden står på spel. De problem vi ser i havet har sitt ursprung i hur vi människor lever på land. Vi nyttjar marken på fel sätt både på åkern och i skogen, säger Sven-Erik Magnusson.

Lars Collvin på länsstyrelsen ser malens vandring ut i havet som ett positivt tecken.

– Det tyder på att de har blivit fler och sprider sig genom att gå ut i havet och gå upp i näraliggande åar, säger Lars Collvin.

Finns lite fisk

Tillsammans med länsstyrelsens fiskeridirektör Johan Wagnström ser han dock med oro på andra tecken som är negativa.

– Det finns väldigt lite fisk i Hanöbukten och vi har ingen bra förklaring till varför. Vi gör stickprov syrgasbrist kan mycket vara en orsak, säger Johan Wagnström.

Flera av de fiskarter som lämnar Hanöbukten finns det däremot gott om på andra platser i Östersjön. Det gäller dock inte ålen som är utrotningshotad.

– Det europeiska ålbeståndet är hotat men varken flundra, torsk eller sill är i någon fara. Arterna befinner sig just nu bara inte inne i Hanöbukten, säger Johan Wagnström.