På Island är alver på blodigt allvar
Jag och brorsan åkte skidor i USA förra veckan och flög isländskt på vägen dit. Det mycket fiffiga flygbolaget marknadsförde sitt land genom små meddelande på den lilla skärmen i sätet framför. ”Det bästa med Island är INTE det pittoreska landskapet eller de 130 vulkanerna”, inleddes meddelandena, innan de fortsatte:
”...det är att den mest populära restaurangen på Island är ett korvstånd.”
Eller:
”...det är att Island, trots att det är grundat av vikingar, varken har armé, flygvapen eller flotta.”
Det är alltså inte jag som påstår detta. Det är islänningarna själva som vill få mig att besöka ön genom att ge mig den här informationen.
”Det bästa med Island är INTE det pittoreska landskapet eller de 130 vulkanerna...
...det är att nationalrätten är rutten haj.”
Det är sant, smaken påminner tydligen om en maratonlagrad mögelost. Men det är först nu det börjar bli riktigt fascinerande:
”Det bästa med Island är INTE det pittoreska landskapet...
...det är att mer än hälften av befolkningen tror på alver.”
Jodå, enligt en undersökning gjord 2007 tror 62 procent av alla islänningar på alver. Så sent som i december i fjol stoppades ett motorvägsbygge av upprörda medborgare som ville skydda ”det gömda folket”. Dagens Nyheter skrev om folkstormen:
”Kruxet är att vägen skulle gå rakt igenom alvernas habitat. Området anses till och med vara extra känsligt eftersom det hyser en ’alvkyrka’.
Till nyhetsbyrån AP sa författaren och miljöaktivisten Andri Snær Magnason, som tydligen själv är tveksam till alvernas existens, att tron på ett övernaturligt väsen inte är konstigare än tron på en gud.
– Jag gifte mig i en kyrka med en gud som är lika osynlig som alverna, sa han.
I den amerikanska pratshowen The Colbert Report fick den isländska artisten Björk frågan om islänningar tror på alver:
– Det gör vi, men ni tror väl på spöken? Det är ett slags relation med naturen, liksom med stenar.
Spontant tänker jag på Olafur Gudmundsson i IFK och Elisabet Gunnarsdottir i KDFF. Enligt statistiken tror åtminstone en av dem på alver.
Och jag gillar ju Sagan om Ringen-filmerna. I det stora hela får jag nog tillstå att trilogin faktiskt är ett mästerverk. Men om du och jag gillar de filmerna, tänk då vad islänningarna tycker. Då är det inte så konstigt att de två nya Hobbit-filmerna tillsammans spelat in över 1,5 miljon amerikanska dollar bara på Island.
Jag kan inte nog fascineras över denna insikt. Island har på kort tid blivit min favoritnation. Själv kan jag inte påstå att jag tror på varken gud eller på alver. Men jag tror på det okända. Jag hoppas på Loch Ness-odjuret. Och någonstans kan jag därför känna för islänningarna i deras hopp på alverna. Island, ni har mitt stöd. Stoppa motorvägen!
