Annons

Lukas Ernryd: Redaktören: Det är så landsbygden fungerat i alla tider – och fungerar än

Tidningen du håller i din hand är unik. Den har aldrig tidigare kommit ut. Bilagan ”Araslöv” handlar om trakten med samma namn. Berättelser därifrån. Dokumenterade i ord och bild av Kristianstadsbladets lokalkorrar. Med stöd och vägledning från undertecknad redaktör.
Lukas ErnrydSkicka e-post
Araslöv • Publicerad 20 februari 2018
Lukas  Ernryd
Detta är en personligt skriven text i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Med hjälp av tips från människor som bor i området har vi gett ut oss för att skildra en bygd.

Vi kallar den Araslöv. Egentligen ett gods som först nämndes på 1300-talet. Också en liten by med samma namn. Mellan 1952 och 1967 var det också en egen landskommun som innefattade flera byar i trakten. I huvudsak Önnestad, Färlöv, Vinnö och Torsebro.

Annons

Lokalkorrarna har gett sig ut för att skildra denna trakt. Resultatet presenteras i denna bilaga. En satsning som görs i Kristianstadsbladets leaderprojekt ”Reportrar i landsbygdens tjänst”. Den röda tråden är några centrala frågeställningar som vi sökt svaret på. Varför bor människor här? Vad gör dem? Hur hittar de ett sätt att överleva?

Den sista frågan är medvetet provocerande. För det är klart att människor inte bara överlever på landsbygden. De vill bo där – av olika anledningar.

Detta trots minskad service. Men då har man ett val. Kavla upp eller flytta.

Läs om Norra Strö där byborna valt att ta tag i byns framtid genom olika projekt. Förmodligen Sveriges föreningstätaste ort i förhållande till sin storlek. De har startat förskola och värnar om den gamla skolhusbyggnaden. De drog dit fiber tack vare ett par eldsjälar som tidigt insåg att ”om inte vi gör det nu, så kommer det inte bli billigare sen”.

Norra Strö-mentaliteten påminner om den som finns bland ö-folk. De är vana att klara sig själva. Det som blir gjort fixar man på egen hand. Eller med hjälp av varandra.

Det är så landsbygden fungerat i alla tider. Och fungerar än. Kanske med sitt tydligaste exempel just i Norra Strö.

På landet finns också något annat som staden inte kan erbjuda. Fanny Lindau, projektets yngsta lokalkorre, beskriver det i sin krönika. ”När jag får bo på en lugn och fridfull plats där alla kan prata med varandra, då känner jag mig hemma.”

Så är det på vischan. Man pratar med varandra. Jag märkte det själv när jag var hemma i min lilla födelseort utanför Landskrona. Plötsligt hälsade folk på mig. Otroligt att jag blev förvånad. Men jag antar att jag bott i staden alldeles för länge.

Slutligen. Jag blev glad av att göra denna bilaga. För den krossade återigen mina fördomar om landsbygden. Den är ingen återvändsgränd. Där pågår massor med projekt som drivs av människor med framtidstro. Som det unga paret Collette Coumans och Rune Stenholm Jakobsen som bygger ett halmhus och isolerar med snäckskal. Som Winnö IF som tack vare en medveten satsning på ungdomar numera även lockar barn från stan. Som lilla grusvägen Åbyvägen där flera familjer hittat hem och startat företag.

Om detta kan du få veta mer om i bilagan Araslöv. En trakt som lever.

Annons

Trevlig läsning.

Annons
Annons
Annons
Annons