Regissörer om rörlig bild istället för film

Kristianstad

Mellan visningarna av ”Gitarrmongot” och ”Pangpangbröder” pratade filmernas respektive regissörer om rörlig bild, ett ord de båda föredrar att prata om framför film.

Artikeln publicerades 24 oktober 2011.

KRISTIANSTAD. – Någon kritiker sa om ”Gitarrmongot”, att det här är inte film. Pratar man bara om tekniken, celloluidfilmen, så är det visst film. Men när man vanligtvis pratar om film är ordet bundet till en viss konvention och vissa värderingar, som handlar om det man håller på med i Hollywood, säger Ruben Östlund, som också har regisserat ”De ofrivilliga” och är aktuell med filmen ”Play” med premiär om ett par veckor.

Med det satte han i gång ett två timmar långt samtal på Kosmorama i lördags om sina egna filmer, men också om hur mobilfilmer och youtube har vänt upp och ner på den gängse synen på vad film kan vara, och hur de båda regissörerna har påverkats av detta.

– Jag influerades av Youtube på så sätt att varje klipp har sitt eget värde, säger Axel Danielson, aktuell med dokumentärfilmen ”Pangpangbröder”.

Han menar att Youtube numera kan betyda mer för vårt sätt att se på världen än vad traditionella långfilmer gör.

– Vi är i ett intressant läge i dag när människor kan ta otroligt bra bilder rent tekniskt med de här små sakerna. Man kan fånga saker som är fantastiskt intressanta att se för oss alla, men det räknas inte som film.

– Sen kan det också vara oerhört dålig upplösning, men det spelar ingen roll när det man upplever handlar om total närvaro.

En annan sak som de båda filmarna vill lyfta fram med Youtube är att man redan i förväg vet vad filmen ska handla om.

– Men man vill se det ändå. Det handlar mer om hur någonting ser ut än hur det ska gå, säger Axel Danielson.

Filmarens ansvar

Ruben Östlund pratade också om hur filmer överhuvudtaget påverkar vårt sätt att se, uppleva och minnas, vilket ger regissörer ett visst ansvar.

– För mig är det viktigt att de referenser jag skapar ska stämma överens med hur jag ser på tillvaron och verkligheten. Man har ett visst ansvar att inte upprepa samma bilder och samma karaktärer om och om igen. För mig är det viktigaste att filmen som konstform breddar synen på tillvaron, att man får uppleva många olika nyanser av tillvaron.

– Det största ansvaret ligger ändå i att utbilda unga människor. Man borde ha rörlig bild på schemat från tidig ålder. Unga idag använder sig mer av bild och mindre av text.