Sven Röstin: "Vi har alla både mörker och ljus inom oss”

Kristianstad Artikeln publicerades
Sven Röstin är sjukhuspräst på Centralsjukhuset i Kristianstad.
Foto: Tommy Svensson
Sven Röstin är sjukhuspräst på Centralsjukhuset i Kristianstad.

Många blir förvånade när de möter sjukhusprästen Sven Röstin eller hans kollegor. De tror att verksamheten är nerlagd. Men visst finns prästerna kvar, om än inte nattetid, och kan ge stöd och tröst till alla som vill ha det.

1. Din pappa och din farfar var präster. Hur kan det komma sig att du valde samma bana?

– Det kom naturligt. Jag kände en längtan att bli präst redan som tonåring och kanske berodde det på att jag beundrade min pappa. Han var en god människa och mycket omtyckt och jag och mina tre syskon var väldigt stolta över honom. Men jag förstod så klart inte då vad prästyrket innebar.

Sven Röstin trivs på sitt jobb.
Foto: Tommy Svensson
Sven Röstin trivs på sitt jobb.

2. Är du nöjd med ditt yrkesval?

– Ja, jag vill inte göra något annat, men det var faktiskt inte förrän jag jobbat som präst i tre år som jag plötsligt kände att "Hurra, det här är vad jag vill göra". Lite lustigt egentligen med tanke på att bara utbildningen är på fem år.

3. Hur kom det sig att du blev sjukhuspräst?

– Det var inget jag aktivt sökte, men jag hade en stilla inre längtan att få arbeta med det, så när jag såg att CSK annonserade kändes det rätt meddetsamma. Jag jobbade då som församlingspräst och hade gjort det i nästan tio år. Och än känner jag att jag verkligen vill fortsätta som sjukhuspräst.

4. Du har varit på CSK i hela nio år. Hur orkar du med allt jobbigt du måste uppleva varje dag?

– Jag tänker ofta på min egen död. Jag tror att det är viktigt att jag kan leva medveten om den så att jag inte är så rädd för den. Många vill inte tänka på döden eller prata om den, men när jag möter döende eller svårt sjuka människor så backar jag inte. De gör att de kan prata fritt om allt de känner och för många är det befriande. Det finns stor kraft i sådana möten. Många drar sig för att berätta om saker de bär inom sig, de mörka sidorna man vill dölja, och när jag inte reagerar med förfäran utan säger att ”Ja, så är vi människor”, så känner de att vi faktiskt kan prata om vad som helst. Det är viktigt för mig att förmedla att människan inte är antingen ond eller god. Vi har alla både mörker och ljus inom oss. Det är helt naturligt. För många är det som en stor börda som trillar från deras bröst och gör att de kan öppna sig och veta att vi kan prata om precis allting.

5. Vad är mest positivt med ditt jobb?

– Jag möter inte bara svårt sjuka eller människor i chock eller sorg utan jag sitter ofta med människor som bara vill prata en liten stund. Det finns hela skalan. Kan jag vara ett stöd för någon är det en väldig vinst för alla, även för personalen som ofta har svårt att hinna med just den biten. Och ibland ber vi ihop, men de jag möter får själva bestämma. Gud är med oss alla och om jag får vara ett redskap för Gud här på CSK, är det fantastiskt. Jag tror inte att Gud bara är intresserad av ”fromma saker” utan om hela vårt liv. Kanske det viktigaste är att de jag möter får vara dem de är och känna sig godkända. Jag hjälper även sjukhuskyrkans volontärer på sjukhuset och samarbetar med dem och uppmuntrar dem, så mitt jobb är väldigt omväxlande.

6. Hur klarar du av att stänga av jobbet när du kommer hem?

– När jag är ledig stänger jag av jobbet helt och hållet. Jag har lärt mig att koppla bort det. Det kan låta hänsynslöst, men om jag inte gör det klarar jag inte av att göra nytta när jag väl är i tjänst. Det är som med min jobbmobil. När den är av är den av. När jag är ledig är jag ledig. Det gör även att man aldrig behöver dra sig för att ringa mig. Du kan aldrig störa.

7. Är din familj och du glada att nattjänstgöringen är borta?

– Min familj har aldrig tyckt att mina arbetstider är ett problem och jag är ju i tjänst varannan helg fortfarande, men jag kan säga så här: Jag saknar inte att jobba natt, men jag beklagar djupt att nattjänstgöringen är indragen eftersom vi behövs även då.

Många tror att det inte längre finns några präster på sjukhuset, men det är bara på nattetid tjänsten har dragits in.
Foto: Tommy Svensson
Många tror att det inte längre finns några präster på sjukhuset, men det är bara på nattetid tjänsten har dragits in.