Torgan var ett med Tollarps hjärta

Tollarp Artikeln publicerades
Bo Svensson med den smått ikoniska Torgan-påsen som han naturligtvis har kvar i sin ägo. ”Det som var roligast var alla kunder som kom, särskilt alla barnen som kom på lördagarna”, säger Bo.
Foto: Annelie Worgard
Bo Svensson med den smått ikoniska Torgan-påsen som han naturligtvis har kvar i sin ägo. ”Det som var roligast var alla kunder som kom, särskilt alla barnen som kom på lördagarna”, säger Bo.

Torgan är kanske borta, men kvar finns en pigg och glad 76-åring från Färlöv som gärna berättar solskenshistorier om tiden i byn. Kanske finns ingen som personifierar Tollarp mer än Bo Svensson.

En värme sprids i rösten när Bo tänker tillbaka på tiden som centralpunkt i byn, där gubbarna – och för all del en viss del töser också – troget kom in och spelade på stryktipset, V75, köpte snus, en liter mjölk och kvällstidningen. Ett jobb som han och hans fru Ulla stormtrivdes med. På frågan om det någon gång kändes tråkigt kommer ett blixtsnabbt ”Nej!” som svar.

Men hur hamnade han egentligen där?

– Vi bodde aldrig i Tollarp. Jag kände Kalle och Astrid som hade kiosken innan mig. Jag jobbade på Droste (chokladtillverkare, red. anm) och åkte runt, så jag hade Kalle och Astrid som kund. De började prata om att de skulle sälja verksamheten och jag tyckte det kändes intressant. Sedan låg vi och pendlade mellan Färlöv och Tollarp mellan 1985 och 2002, tror jag det var, berättar Bo.

Han minns tiden med värme.

– Jag kommer ihåg alla ungdomarna, och det är ingen nackdel, bara en ren fördel. Det var ett roligt liv. Vi hade så många trevliga kunder. Det var mycket vinster på spelen, jag sålde oerhört mycket Trisslotter och där var ju de som vann både mindre och större summor.

Bo hade en kund som vann tre miljoner på tipset en gång. Vinnaren kom in med tipskupongen och bad Bosse ta hand om den.

– Jag var livrädd hela natten jag hade den och sov nästan ingenting, sen var jag borta på banken som hanterade vinstutbetalningen.

Och på lördagen ökades kundflödet på av byns yngre klientel som kom in för att köpa sitt lördagsgodis, och om man hade tur och snälla föräldrar, även få hyra en videofilm.

– Det som var roligast var alla kunder som kom, särskilt alla barnen som kom på lördagarna. En gång kom där in en gubbe som brukade köpa mycket lösgodis, så jag gav han en femkilospåse. Barnen stod storögda och tittade på gubben som vände sig till dem och sa ”En sån här påse köper jag var dag”, skrattade och gick.

– Två dagar senare var barnen hos mig igen och frågade om han hade varit där den dagen och handlat. Det finns massor av såna roliga minnen man bär med sig, minns Bo.

Han minns inte exakta årtalet, men säger att det var runt 2002 som han och hans fru Ulla lämnade över kiosken för att njuta av livet som pensionärer med regelbundna resor till Spanien, där ena sonen har bosatt sig. Bo beskriver det som ett arbetsamt men roligt liv med uppåt 90 arbetstimmar i veckan.

– Vi hade öppet mellan 8 till 22 sju dagar i veckan, sedan hade man allt runt omkring att pyssla med också. Kroppen var trött helt enkelt, så vi tog ledigt ordentligt, berättar Bosse med ett skratt.

Torgkiosken huserade kvar ett kort tag i sina lokaler innan ICA-handlaren Michael Lindgren tog över och så småningom flyttade in verksamheten i en nybyggd förbutik.

Det är 16 år sedan Bo lämnade byn, ändå talar byborna fortfarande varmt om den glade mannen bak disken på Torgan. Bo kan sakna Torgkiosken ibland, men konstaterar att var sak har sin tid.

– Det var mycket att ta hand om, det kan man erkänna, men det var alltid trevligt, så in i bomben!

Fotnot: I printversionen av denna artikel fick Bosse fel efternamn och ålder.