Vi är inte ”landet lagom” längre — vi har blivit ”landet lite”

Vad gjorde du igår? Ähh, men du åt väl lite mat och kollade lite tv sen på kvällen kanske. En bekant svarar säkert på läget?-frågan idag med att ”Jodå, det är bra. Lite trött bara”. Vederbörande var nog uppe lite väl länge kvällen innan. Lite för mycket av det goda, så att säga.

Vi säger det hela tiden. Vi lyssnar lite på musik, snackar lite skit, dricker lite öl, blir lite sena, är lite förkylda och har det lite stressigt på jobbet. Du känner igen dig, va? Lite åtminstone?

Jag tror också det ligger någonting bakom att just detta ord överanvänds. Det säger mycket om oss som folk.

Förstå mig rätt, jag älskar oss svenskar. Vi är ett fantastiskt trevligt folk och vi har mycket att vara stolta över. Men den här jantelagen, som egentligen bara vi har, följer med oss från ryggmärgen ut genom munnen.

Vi svenskar är så hejdlöst ursäktande. Det som är roligt eller känslofyllt får inte bli för påtagligt. Därför bäddar vi in nästan allting vi gör eller känner med den förmildrande omständighet som ett ”lite” för med sig.

Jag har en tes om varför det är så. Det handlar om ett delat ansvar mellan oss och vår storebror - staten.

Vi är överlag ett försynt folk i grunden. Vi är lite försiktiga med att ta plats, lite bekväma i våra beteendemönster och lite rädda för nya saker. Inget konstigt här egentligen. Så är det för många folkslag.

Skillnaden ligger nog snarare i vad vi inte tillåts att göra. Nästan allting som är roligt i det här landet kommer med någon form av restriktion. Det finns regler för allt och Sverige utgör världens bekvämaste sadel för paragrafryttarna.

En uppsjö av olika exempel snurrar runt i min skalle, men jag tänker bara nämna ett: Systembolaget.

Alkohol är vår enda lagliga drog som ger en tydlig berusningseffekt. Jag är förvisso den förste att benämna alkohol som en förrädisk drog som kan bidra till enorma skador. Men visst är den både god och rolig om man bara sköter sig lite? Dessvärre blåser vår kära stat 0,0 i förtroendetestet för oss.

Det står ”Serveras väl kyld” på mer än hälften av produkterna. Men det har aldrig funnits ett enda kylskåp i vår monopolförsedda butik. Ska vi inte då passa på att förbjuda kraftigt överviktiga som riskerar att dö i hjärt-kärlsjukdom rätten till att äta varm mat också? Att ens ha öppet inför högtider som julafton, nyår eller midsommar vore att ”uppmuntra till vidare förtäring”, trots att varenda käft förstår att det ändå kommer att ske. Vi står ju alla där inne i butiken och trängs några dagar före högtiden istället. Att däremot öppna dörrarna prick klockan tio en måndagsmorgon, när a-lagarna ska ha sin fix, är helt okej. Den kundgruppen klagar nog åtminstone inte på att Arboga 10,2:an är ljummen. ”Ingen påse idag?”, ”Näh, jag tar'en på bänken direkt”. Mission accomplished? Förbannade hycklare.

Statens tillit för oss medborgarna motsvarar volymen hos de där minimalistiska plastpåsarna. Lagar, regler och bestämmelser ska ju egentligen finnas på grund av en befolknings oförmåga att agera med sunt förnuft. Men i vårt fall ges vi inte ens chansen. Ordet ”lite” blir således resultatet av vår milda variant av PTSD (posttraumatisk stress) som det här befrielsedödande tramset fört med sig.

Vi är inte ”landet lagom” längre. Vi har blivit ”landet lite”.

Det är, enligt mig, lite av en besvikelse.