Hoola och Wilmer underhöll alla åldrar

– Det blev ett litet missförstånd i programmet. Vi skulle ha skrivit "Barn under 40 år får komma in gratis i förälders sällskap", sa Mikael Wiehe när han inledde onsdagskvällens konsert inför en entusiastisk publik som bänkat sig på solstolar och picknickfiltar i Tivoliparken.

Ett stycke självironi – men alla Hoola-fans är inte 60 plus. Längst fram, bara meter från scenen, hade ett gäng förväntansfulla andragenerations-fans från Göteborg bänkat sig.

– Jag fick Holola Bandoola Band med modersmjölken och detta är första gången jag ser dem, berättar Jon-Erik Bergqvist, som åkt ända från Göteborg med kompisgänget över kvällen.

I åratal har föräldrarna utan mothugg kunnat tala om den gamla goda tiden och om att han "skulle ha varit med för att förstå", men nu är det alltså äntligen dags.

– Jag var väl en tio-elva år när jag började lyssna på Hoola och insåg varför jag gillade dem. Alla skivorna fanns ju redan där hemma, förklarar han och får en avundsjuk blick från André Frigura – hans föräldrar lyssnade på Eros Ramazotti och Abba.

Maja Borgqqvist har haft en liknande upplevelse, fast med Wilmer X. Musiken har långsamt trängt sig på och släpper inte taget.

– Ja, det är ju verkligen så. Alla skivorna låg ju där hemma. Ändå är ju pappa inte ens här ikväll. Det är lite dåligt.

Vad hoppas ni få höra under kvällen?
– "Vem får se alla tårar" med Wilmer X, säger Maja Borgqvist.

– Ja, och "Hemmet" med Hoola Bandoola, säger systern My Borgqvist och Jon-Erik Bergqvist fyller i:

– "Hugget som stucket" hoppas jag få höra. Annars blir jag lite ledsen faktiskt.

Åtminstone en i gänget blev bönhörd. När bandet inledde konserten med att presentera "Hemmet", utbröt ett jubel framme vid scenen som hördes ända till de bakre raderna.

Där satt Benny och Gunilla Hjalmarsson och njöt. De slog upp sina campingstolar i god tid innan konserten började och hade vid 19-tiden hunnit halvvägs genom en cider. Visa av en något högre ålder hade de också tagit med sig kläder för alla väder.

– Det är Wilmer X som drar mest, säger Gunilla Hjalmarsson, men Benny håller inte med.

– För min del är det både och. Det är kul att Hoola Bandoola Band återuppstår – det var ju vad man lyssnade på på 70-talet.

Efter att "Hemmet" dragit ner rungande applåder följde "Herkules", och sedan var stämningen precis som på 70-talet.

Blir det lugnare på konserten nu än vad det var då?
-Det ska du inte vara så säker på. Nu blir vi som unga igen, säger Benny Hjalmarsson.