Sång och dans höll värmen uppe

Från Partyfabrikens tält på Södertorg hörs allsången flera kvarter bort.

– Får man ta..., börjar Emil Sigfridsson, och hela publiken fyller i:

– Hunden med sig in i himlen!

Det hela var utannonserat som en schlagerkväll, men Åhussonen blandar friskt mellan Hasse Kvinnaböske Andersson, Cornelis Vreeswijk och amerikansk filmmusik, och lyckas få igång de flesta som bänkat sig framför scenen.

Vid mittenbordet sitter ett 45 man starkt gäng från centraloperation på CSK som ensamma höjer tempot i tältet genom att gunga i takt och klappa igång publiken. Inte undra på – de har väntat ett helt år på just den här kvällen.

– Torsdagen på Kristianstadsdagarna är en speciell dag. Då går vi alltid ut, förklarar Anna Eneroth.

Är ni schlagerfans allihop?
–Nej, vi är allätare, säger Kristina Rosenkvist.

Ja, allt som gungar, skriker Anna Eneroth för att överrösta Emil Sigfridsson som drar igång ännu en låt från scenen.

Strax utanför tältet sitter Per och Karin som har tänkt sig en helkväll med både Sigfridsson och dans till Black Jack som spelar på Stora Torg senare under kvällen.

– Vi tycker om Södertorg. Det är en liten oas, men vi går nog vägen om Stora Torg hem, säger Per.

– Men vi har ingen brådska, säger Karin och pekar mot scenen där Partyfabriken just har inlett ett potpurri av schlagerlåtar.

– Det är ju glädje i det här. Det smittar av sig.

På andra sidan centrum tar det ytterligare någon timme innan förra årets publikfavoriter Black Jack börjar spela. Men när musiken väl kommer igång är Ulrika Matz och Anders Berglund genast uppe på dansgolvet, tillsammans med många andra danssugna Kristianstadsbor.

– Egentligen är vi mer folkmusik-folk, förklarar Ulrika Matz.

Men även om folk- och dansbandsmusik lockar olika människor, finns det gemensamma nämnare som gör det lätt att röra sig mellan de olika dansformerna.

– Det är ju väldigt folkligt det här, och gamla och unga dansar tillsammans, säger Anders Berglund.

– Jag tycker det är fräckt. Det spelar ingen roll hur man dansar, bara man har roligt.

Gamla och unga ja. Madelen Stålbrand svängde runt på dansgolvet tillsammans med sin kompis dotter Nellie Carlsson, som ömsom dansade själv och ömsom fick gunga runt i famnen på Madelen.

– Det gäller att börja i tid. Hon tyckte det var jättekul att dansa, säger Madelen Stålbrand som tar en paus medan Nellie fortsätter dansen på egen hand.

Själv älskar hon dansmusik och tycker inte att vädret är något hinder för en bra danskväll.

– Nej, det är inget problem. Man dansar sig varm.

Precis samma tankegångar gav Thorleif Olsson uttryck för under en kort paus i dansandet lite senare under kvällen.

– De som står här och bara tittar på, de fryser nog. Det är många avundsjuka blickar där borta.