Med Hirst och Ono i händerna

Jag började dagen i snålblåsten i Zuccotti Park på södra Manhattan, parken som hyste Occupy Wall Streets moderläger fram till polisräden i november. (Nu får demonstranterna vistas där igen, men bara dagtid.) Jag var på plats för att proteströrelsens konstkommitté bjudit till pressmöte. Ett konstverk av Yoko Ono skulle invigas, skapat specifikt för Occupy Wall Street.

Onos verk var ursprungligen tänkt som ett i raden av hennes ”Wish Trees”, träd i vilka människor hänger lappar med nedskrivna önskningar. Men i Zuccotti Park får man inte hänga saker i träden. Därför hade Ono valt en helt konceptuell variant, nämligen tryckt upp 10 000 vykort med instruktioner om att ”skicka önskningar till alla träd i världen, för sanning, rättvisa och fred”.

Jag fick ett sådant vykort. Men kände att det just då var för kallt för telepati. Begav mig istället norrut till flotta Madison Avenue där gallerikungen Larry Gagosian har kontor och tre våningars utställningsyta. I lobbyn sitter en skylt som presenterar husets aktuella utställning. Här listas också vad som visas på Gagosians tio andra gallerier världen över.

Det lär ha varit när han stod framför denna skylt som den brittiske konstnären Damien Hirst kom på idén till sitt nya projekt. Hur mäktigt vore det inte om hans namn fyllde hela listan? Galleristen höll med. Hirst har ju byggt hela sin karriär på överdrifter. Så varför inte elva utställningar på samma gång?

Nu bör det tilläggas att Hirst inte bara ställer ut på alla Gagosians gallerier samtidigt. Han visar också närmast identiska verk. De elva utställningarna innehåller uteslutande Spot Paintings, målningar med olikfärgade prickar som han och hans assistenter har producerat på löpande band sedan 1986.

Jag lyckades ta mig igenom havet av prickar på Madison Avenue. Men på Gagosians två andra gallerier i New York tog det stopp. Jag fick någon form av optisk överdos. Och inte blev det bättre när jag kikade in i Gagosians två butiker där det just nu bara säljs Hirst-prylar. Här finns prickiga skateboards, nyckelringar och manschettknappar, allt till skyhöga priser. Eller vad sägs om en plastklocka för 5 000 kronor?

Som om detta inte vore nog har Gagosian också utlyst The Complete Spot Challenge, en utmaning att åka jorden runt och besöka samtliga elva Hirst-utställningar. Med sig på resan får man ett klippkort som ska registreras på varje galleri. Ett fullt kort belönas med ett grafiskt blad av konstnären.

Plötsligt stod jag alltså där med Onos vykort i ena handen och Hirsts klippkort i andra. Det ena uppmanade mig att önska något. Det andra att sätta mig på första bästa plan till Hongkong. Valet var inte så svårt. Nu hoppas jag bara att min önskan går i uppfyllelse. En önskan om att massproducerade, världsomspännande utställningar aldrig någonsin blir en trend.

Just nu visas Doug Wheelers makalösa ”evighetsrum” på David Zwirner Gallery i New York, en ljusinstallation som får väggar, tak och golv att helt verka försvinna.

Elna Svenle är konstskribent, bosatt i New York.