Ett exempel som diskuteras just nu är om terroristen Breivik kan anses vara ansvarig för att ha mördat ungdomarna på Utøya i Norge.
Flera psykiatrer har så vitt jag vet förklarat B. för sjuk – det vill säga icke åtalbar – men hänvisad till psykiatrisk vård.
Andra experter på området anser inte att B. kan kallas sjuk och förklarar det med att då skulle han inte ha kunnat genomföra en långvarig och målmedveten planering under flera år med ett logiskt målutförande som resultat.
Det måste vara svårt att dra gränsen mellan sjuk/ icke ansvarig och frisk/ansvarig. Vi som är lekmän kanske har lättare att avkunna vår dom? En diagnos är kanske inte alltid en oomtvistlig sanning? Eller i alla fall inte hela sanningen?
Många brott utförs som bekant i omtöcknat tillstånd under intag av droger, alkohol, eller under tvånget från okontrollerat hat och raseri. När överskrids gränsen för normal mänsklig dårskap och blir till sjukdom?
Om eventuella sjukdomssymptom kan göra oss straffria hur skall man då ställa sig till om ödet har utrustat oss med klen begåvning, dålig uppväxt, kulturell och ekonomisk fattigdom? Man kan tänka sig många förhållanden som kan stigmatisera en människa.
Är det kanske inte så, att vi rent mänskligt ibland kan förstå eller åtminstone förklara även hemska handlingar om vi får bakomliggande personliga förhållanden klara för oss?
Men vem av oss vill kasta den första stenen? Ändå måste vi freda individen och vårt samhälle gentemot de som förgriper sig på andra. Där har vi vårt rättsväsende och straffrätt som ska skipa rätt och upprätthålla ordningen.
De flesta av oss kommer aldrig i närheten av rättsväsendet – ändå ställs vi nästan dagligen inför den moraliska frågan rätt eller fel?
Inte alltid kan vi luta oss mot experterna och deras slutsatser. Även experterna är färgade av sina referenser, tillhörigheter och hänsyn. Särskilt besvärligt blir det, när ett fall rör sig om icke mätbara, verifierbara förhållanden som bland annat en människas psyke får sägas vara.
Att ta ansvar innebär att ta hänsyn till och visa respekt för andra samt att stå för det man gör och att ta konsekvenserna.
Vi, som vill dela livet med andra, kommer aldrig undan vårt ansvar.