”Domen är beställd av den politiska makten”

I går föll domen mot tre av deltagarna i aktionen. Det tog domaren nära två timmar att läsa upp den. Under sina tre minuter i katedralen bröt Nadezjda Tolokonnikova, Marija Aljochina och Jekaterina Samutsevitj mot strafflagens paragraf om ”huliganism grundad i religiöst hat”. För det straffas de med två års fängelse vardera.

Att domen är fabricerad, och beställd av den högsta politiska makten är uppenbart. Därför drabbar den inte bara tre unga kvinnor, utan själva de konstitutionella grundvalarna för den ryska staten.

Den faller över det ryska rättsväsendet, som genom att alls lagföra deltagarna svek sin konstitutionella plikt att stå fri gentemot landets politiska ledning. För säga vad man vill om Pussy Riots aktion, men religiöst hat uttrycker den inte. Opposition mot nuvarande statsledning ja. Ringaktning av den officiella ortodoxin ja. Men inte hat.

Därför faller den också över det sekulära samhället som sådant, vars grundval är åtskillnaden mellan kyrka och stat. För även om ”punkbönen” vore ett helgerån är helgerån inget som faller under brottsbalken i en sekulär stat. Domen uppehåller sig med grotesk sentimentalitet vid den ”moraliska skada” som aktionen påstås ha vållat enskilda anställda i katedralen. Men också om så vore är det en fråga för kyrkan, och inte för staten.

Därför faller den också över den ryska ortodoxa kyrkan som institution, och över dess patriark personligen. Frälsarkatedralen återuppfördes i början av tjugohundratalet, men dessvärre som en manifestation av den officiella kyrkans makt och rikedom snarare än av dess fromhet. Den kyrka är moraliskt bankrutt som bara betraktar Pussy Riots aktion som en profanering, och inte som en maning att visa prov på reellt kristna värden.

Processen mot Pussy Riot hade kunnat vara en i raden av skärmytslingar mellan en repressiv statsmakt och en otålig opposition, men har fått en symbolisk sprängkraft ­ inte bara bland den internationella pop-elit som uttalat sig till stöd för kvinnorna, utan även, och viktigare, både i det ryska samhället och den ortodoxa kyrkan. Skälet till det är att den äger rum i ett känsligt, svårförutsägbart skede av den ryska samtidshistorien, som en del av den allt djupare och allt synligare konflikten mellan det ryska civilsamhället och den ryska statsmakten.

Som en av försvarsadvokaterna skrev i ett Twitter omedelbart efter domslutet: ”När makten undertecknar denna dom mot dem, undertecknar den också sin egen.”

Mikael Nydahl är översättare och förläggare, bosatt utanför Linderöd. Under många år har han följt rysk litteratur och politik.