Kultur & Nöje

Årsfinal med bra bredd

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Vy över Martin Thelanders utställning. 3 bilder
Foto:Galleri Thomas Wallner
Vy över Martin Thelanders utställning.

När Thomas Wallner avslutar sitt galleriår i Simris gör han det med tre konstnärer som bjuder på en rik spännviss, från fullmåne till sterila rum och Mona Sahlin. Konstskribent Isac Nordgren uppskattar mixen.

Martin Thelander, Clara Gesang-Gottowt & Carin Blücher

Visas på Galleri Thomas Wallner, Simris till 6/1 2015

Galleristen Thomas Wallner tycks drivas av viljan att presentera så många konstnärskap som möjligt för sin publik, vilket bland annat tagit sig uttryck i de stora samlingsutställningar han satt samman de två senaste åren i Simris. Denna sympatiska ambition märks också i årets sista utställningsperiod med tre nya utställningar.

Clara Gesang-Gottowt har ställt ut här tidigare, senast i galleriets jubileumsutställning. Hon verkar i ett traditionellt semi-abstrakt, närmast impressionistiskt måleri, men det som gör henne intressant är hennes egna nyanser. Språket i hennes bilder kanske är välbekant men fraserna är hennes egna.

I galleriets mindre rum visar Gesang-Gottowt tio nya målningar som motivmässigt bjuder på en stor spännvidd. Några bilder för tankarna till mörka mossor och täta skogspartier, andra till mer öppna landskap med himlar i blått och rosa. I en ovanligt figurativ målning lyser en fullmåne upp natthimlen bakom en gardin. Ett par målningar tycks flyta ut som drömmar, romantiska men ogripbara.

Gesang-Gottowt är en i en rad av unga konstnärer för vilka naturen och dess drivkrafter åter blivit en självklarhet.

På kontoret hänger en rad bilder av Carin Blücher, vilka kan ses som Gesang-Gottowts raka motsats. Hennes fotografier återger en serie av arrangerade performancesituationer och bilderna är mer som dokumentationer av en scen än traditionella fotografiska verk.

Blücher bygger i sina bilder upp sterila rum, utan minnen eller kulturella referenser. Det är som om situationerna fått liv inuti ett vakuum. Med hjälp av tillverkade dräkter och objekt skapar Blücher alternativa verkligheter som ger mig associationer till absurdistisk teater, den tomma scenen och den frånvarande kommunikationen människorna mellan.

Det finns en närhet till både dadaismens och surrealismens sätt att skapa nya betydelser och relationer utifrån igenkännbara objekt men jag associerar även till äldre science fiction-filmatiseringar. Idén om den närliggande framtiden, främmande men ändå i grunden förståelig.

I galleriets stora rum visar Martin Thelander en serie konkreta målningar, som samtliga har Mona Sahlins karriär som tema. Hans bilder består endast av texter målade i en färg mot en bakgrund i en annan färg, där varje målning utgör en viktig händelse i Sahlins liv och är hängd kronologiskt. Målningarna är som gigantiska post-it-lappar med nyckelord, extremt konceptuella men också extremt tydliga och inte utan måleriska kvaliteter.

Det är ett intressant grepp att låta bilden stå så tillbaka att målningar blir rent abstrakta men med ett väldigt konkret idéinnehåll. I dessa tider av politiskt kaos får bilderna en överbyggnad som aktualiserar vårt förhållande till politikern som gestalt och idé. De är omöjligt att inte ha ett personligt förhållande till Mona Sahlin och därmed också till Thelanders konst.

Dessa enkla bilder rör upp och skapar tankar så att de i slutändan skapar ett ifrågasättande av oss själva och våra roller i ett politiskt spel. Så kan konst också verka och fungera.