Kultur & Nöje

David Stenbeck: "Låt det abstrakta ta fysisk form"

Kultur & Nöje ,
Hur fan ser det ut i bokhandlarna? Det undrar kulturskribent David Stenbeck.
Foto:
Så här kan det också se ut. I en bokaffär i Argentina.
Foto:
Bokhandelsinredarna borde exempelvis arbeta mer med belysning.
Foto:
Bokrea i Trelleborg.
Foto:
Kö till bokrea i Trelleborg.
Foto:
Annons för bokrea i Kristianstadsbladet år 1964.

I morgon, onsdag, startar bokrean, men den moderna svenska bokhandeln är redan gammal. Opersonlig belysning, fula bokhyllor. Överdrivet dyra böcker. Författaren och förläggaren David Stenbeck efterlyser förändring av bokhandlarnas interiör. Varför inte marknadsföra böckernas innehåll konceptuellt. Videoinstallationer, musik och ljudspår?

Artikeln publicerades 23 februari 2016.

Den moderna svenska bokhandeln är redan gammal. Trots att den befinner sig i den största förändringsfasen som branschen har skådat - det vertikala skiftet mellan två medium med samma data, från papperstryck till digital e-bok - saknar den förändringens verkliga egenskaper: Transformationen. Dess inre kvaliteter är desamma, men motviljan till att överge gamla ritualer förefaller beständig. Vi måste fråga oss: Finns det inte fantastiska förtjänster att göra just här och nu, i denna övergång? Är det inte nu boken ska öppna sig, och komma till liv?

Drömmen är levande. Fantasin verkar inuti böckerna, oavsett om det gäller fiktion eller inte. Adaptionen från boken, eller som det ofta är tal om, känslan av läsningen av en bok, behöver inte sluta vid överföring till filmen. Det går trådar ut ur narrativet, som mycket väl kunde appliceras i interiören hos bokaffärerna, och i själva arkitekturen. Men här är vi alltså ännu inte. Tanken på en sofistikerad försäljningsyta verkar inte ha slagit igenom hos bokhandlarna i landet.

De stora volymerna av berättelse- och innehållsförsäljning, som det faktiskt är tal om här, används på ett anmärkningsvärt begränsat vis, eftersom det är den berömda författaren och bokomslaget som marknadsförs. Nästan ingenting av de inre kvaliteterna ges utrymme eller uttryck. Några av bokhandlarna arrangerar emellanåt uppläsningar, författarsamtal och signeringar, men ofta är det då tal om status som valuta och lockbete för kunderna, inte någon gestaltning av produkterna i sig. Författaren som kändis alltså, men storyn frånvarar.

Om bokhandelsinredningen kommunicerade vad som faktiskt säljs med själva boken, alltså upplevelsen, känslan, äventyret, dess inre rymd av strålande skönhet och så vidare i relativ oändlighet, skulle situationen vara en annan. Men ingen magisk realism. Inget drama. Istället opersonlig belysning, fula bokhyllor. Överdrivet dyra böcker. Den enda skandalen är den av tristess. Hur tänker branschen kring denna andefattighet? Vi må sakna gudar i Sverige, men det gör oss inte nödvändigtvis främmande för det själfulla.

Bokhandelns konceptualitet bör hellre tas på större allvar, och det finns all anledning att närma sig tanken på ett nischat förhållningssätt. Att definiera inriktningar, tematik och särintressen inom området för att säkra bokhandelns framtid. Här är den obemannade, fullt ut digitala upplevelsebokhandeln inte science-fiction, utan ett fullgott alternativ. Litterär postfunkis. Igen, mediet är elastiskt, öppet för drömmen. Att marknadsföra innehåll, så som det presenteras för läsaren under läsningen, välkomnar videoinstallationer, musik och ljudspår. Det öppnar för konsten, och skulle generera nya mötesplatser för bokälskare. Varför inte en renodlat tematiserad lyrikhandel eller en deckarshop, för de som tycker om sådant?

Som ung rebell vid mitten av förra decenniet besökte jag marknadsavdelningen på Akademibokhandeln i Stockholm. Min avsikt var att implementera förändringar av just det här slaget för att hantera den nya tidens krav på tillhandahållandet av en mycket gammal vara. På den tiden såg det ännu värre ut bland bokhyllorna. En djupgående sorg av något slag hade slagit rot när bokjättarnas primärfokus var att utmana varandras kundräckvidd, eller vem som kunde bygga högst travar med Marklund och Mankell. Bokkulturen led givetvis, men det skulle bli sämre också. Ett av de mest tidstypiska förändringarna och försämringarna de senaste åren har hos bokhandeln gällt lyrikhyllorna, som i takt med bokförlagens urfasande av ny svensk poesi gapat alltmer tomma. Lyriken hittas ofta under sektionen litteraturvetenskap, märkligt nog, och utbudet har varit skralt, om inte patetiskt. Där de mest utmanande och febriga titlarna borde ha stått, återfinns istället kattböcker och "kloka citat". Efter Tranströmers nobelpris är hans pocketupplaga med samlade verk representerad hos de flesta bokhandlarna, kanske tillsammans med något verk av ett annat folkspöke som Bruno K Öijer.

Harry Martinson uttrycker i en filmad intervju från det svartvita sextiotalet sin oro för den nya passiva människan, underhållningskonsumenten vars teve-missbruk, likt vad som han menade skedde i Nordamerika, krävde offer inte bara i språkanvändningen utan också i fantasin. Och han fick förmodligen rätt. Det går inte att läsa utan ett färskt flöde av fantasi. Kanske kan det vara därför som samtidsläsaren har så svårt för poesin, men så lätt för att ta till sig deckare och humor. Där är innehållet ofta explicit, språkbruket konventionellt och den eventuella dramaturgin löper samma slinga genom storyn som alltid. Men det säljer.

Ska bokhandlarna vara oroliga för att gå samma öde till mötes som skivhandeln gjorde för något decennium sedan? Om vi ser på prissättningen i förhållande till produktkvalitet, ja. Ni minns, plastdisken med kopierad musik i något fladdrigt fodral, för 200 kronor styck. Men att oroa sig för att människor ska sluta köpa pappersböcker är onödigt; där är vi trots allt inte än. Och det har flera förklaringar. Dels handlar det om taktilitet och artefakt: Vi älskar våra böcker, de är emotionella och intellektuella identitetsmarkörer. Precis som det finns estetiskt tilltalande vinylomslag, som ju är musikens motsvarighet till boken, och igen tilltagande i popularitet, gäller samma sak för böckerna som designföremål. Något att se på och att synas med.

Men för både den gamla och den nya boken gäller att vi någonstans blir boken vi läser. Hälften psykologi och häxeri. Läsaren tänker berättelsen under läsningen, och uppgår då verkligen på någon nivå i det faktiska verket. Det är delvis därför som vissa skrivarskolor uppmanar till att försöka efterlikna författarnas språk. Även om du skriver av en text, så har du faktiskt skrivit den, och berikat dig själv med dess teknik och essens. Därför är möjligheten att tillgängliggöra sig berättelsens, eller berättandets, kärna väsentlig. Att låta det abstrakta ta fysisk form.

Nätbokhandelns fördelar är många, inte minst nu när tekniken hunnit ikapp mediet, och gjort exempelvis lyriken med sina specifika krav på format tillgänglig för de elektroniska plattformarna. En praktisk konsekvens av den digitala näthandeln är ju att vare sig det handlar om ljud, bild eller text, så är leveransen omedelbar. För producentens del försvinner även flera moment: Tryckeri, lagerhantering, distribution. Ur ett miljöperspektiv är det en oerhörd vinst. Detta i sig inbjuder bokhandlaren till att tänka över sina invanda upplägg, och ställa sig frågan: Vad är det vi säljer här, och hur säljer vi det? Och hur fan ser det ut?

Info:

David Stenbeck är författare, förlagschef, kulturskribent, litteraturvetare, chefredaktör på litteraturtidningen Floret, litteraturkritiker och har tagit ledigt från föräldraledigheten för att skriva den här texten.

Fakta

Bokrean

Redan i slutet av 1920-talet började det som vi idag kallar för "bokrean". Främsta syftet var att få sålt förlagens restupplagor: en chans att bli av med de "misslyckade" böckerna. Bara böcker som var minst fem år gamla fick reas ut. Priserna kunde vara riktigt fördelaktiga. Böcker som kostat 30 kronor och reades för 50 öre. På 1930-talet sätts ett fast februaridatum för bokreornas start. På 40-talet kommer de gemensamma bokkatalogerna där förlagen gått samman och 50- och 60-talen blir, enligt många, bokreans glansperiod medan det på 70-talet kom konkurrens från alla möjliga håll så som bokklubbar och varuhus. På slutet av 80-talet genomförs en räddningsaktion. För att rädda den "traditionella rean" sänks förlagsnettopriset rejält och kartonnage och specialupplagor rensas bort ur katalogerna. I dag är det dock vanligt att succétitlar utgivna under fjolåret ligger bland travarna på reaborden.

Visa mer...