Kultur & Nöje

Kärlek med komplikation

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Foto:john kelsey

En medelålders intellektuell amerikansk kvinna blir förälskad i en man hon träffar en enda gång – och engagerar sin make i ett intensivt brevskrivande till den älskade. Chris Kraus autofiktiva bok ”I love Dick” är det konstigaste och roligaste Lena Kvist har läst på länge.

I love Dick

Författare: Chris Kraus

Förlag: Modernista

Översättning: Annelie Axén

Det finns två sätt att läsa Chris Kraus ”I love Dick”. Båda är lika underbara och lika frustrerande.

Eller ja, säkert finns det lika många sätt att läsa ”I love Dick” som det finns läsare.

Men framförallt kan man välja att antingen läsa den som en vanlig bok och strunta i all amerikansk namedropping en svensk läsare inte förstår, eller så kan man läsa boken som en karta till Chris Kraus amerikanska intellektuella värld. Då måste man ofta avbryta sig för googling och med andra ord strunta i läsflytet – men i gengäld får man lära sig om till exempel regissören Richard Foreman, eller advokaten och aktivisten Jennifer Harbury.

    Hur som helst, att läsa Chris Kraus ”I love Dick” är ett sant nöje. Jag har lust att läsa om den igen, genast!

    Boken har fått behålla sin amerikanska titel på svenska. Innan ni med engelskkunskaper och snuskig fantasi börjar inbilla er något vill jag berätta att bokens titel anspelar på en person vid namn Dick, som bokens jag Chris Kraus blir förälskad i när boken tar sin början. Hon är 39 år och har varit troget och mer eller mindre lyckligt gift i tolv år med den 17 år äldre europeiske kritikern Sylvère Lotringer. Sylvère är ganska hipp i intellektuella kretsar (man kan liksom höra hans charmiga franska accent) medan Chris är måttligt lyckad som experimentell filmare. Hennes senaste film ”Tyngden & nåden” hatas av både finansiärerna och alla europeiska filmfestivaler värda namnet.

    Chris försörjer sig delvis genom att leva på sin mans mer lyckade karriär, samt genom att de hyr ut olika hus och lägenheter i andra hand.

    När Chris förälskar sig i Dick börjar hon och Sylvère skriva gemensamma brev till Dick, lite i konstnären Sophie Calles stalkeraktiga anda. På något konstigt sätt för det dem närmare varandra.

    Samtidigt börjar Chris skärskåda sitt eget liv. ”I love Dick” blir allt mer till en berättelse om skapande kvinnors villkor.

    Tyvärr är den svenska översättningen allt annat än klockren. Att läsa boken på svenska är som att lyssna på en låt där huvudartisten sätter varenda ton men körsångaren står bredvid och sjunger falskt. Texten är kantig och ogin, till exempel känns det superkonstigt att lägga det svenska 2000-talsordet ”hen” i en bok som är skriven på 1990-talet.