Kultur & Nöje

Kristianstads konsthall: "Se fyra konstnärer"

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Olov Tällström: "Twister" 5 bilder
Foto:Lasse Ottosson
Olov Tällström: "Twister"

De fyra konstnärerna på utställningen "Se fyra konstnärer" har det gemensamt att de alla gjort nya offentliga verk i Kristianstad. I övrigt är de sina egna. Spretigt, anser konstskribenten Carolina Söderholm. Och tilltalande.

"Se fyra konstnärer"

Utställning med fyra konstnärer:

Åsa Maria Bengtsson, Ditte Ejlerskov, Haidar Mahdi och Olov Tällström. Visas på Kristianstads konsthall, till 31/5.

Burlesk keramik, mönstrat måleri och politisk skärpa. "Se fyra konstnärer" på Kristianstads konsthall är en ovanligt spretig utställning. Möjligen framstår den just därför så tilltalande.

Här finns den unge keramikern Haidar Mahdis oemotståndliga skulpturer, karamellsöta och lätt obscena. Åsa Maria Bengtsson arbetar mångbottnat med frågor kring migration och integration, medan Olov Tällström presenterar en gigantisk mekanisk konstruktion. Slutligen målar sig Ditte Ejlerskov genom popstjärnan Rihannas garderob, i ett projekt som sätter tankarna i rörelse.

Titeln är en lite krystad ordlek med Christian IV:s monogram, C4. På väg in i konsthallen snappar jag i ögonvrån upp hur vårens penséer i en rabatt formar sig till den välkända symbolen för staden. Monogrammet genomsyrar Kristianstad där de fyra konstnärerna alla är aktuella med offentliga utsmyckningar.

Sedan år 2008 följer kommunen 1 %-regeln, vilket innebär att en procent av produktionskostnaden vid större ny-, om- eller tillbyggnader går till konstnärlig gestaltning. En klok strategi, som höjer kvaliteten och upplevelsen av det gemensamma rum som tillhör oss alla.

Utställningen kan därmed ses som ett sätt att ge ett vidgat sammanhang till de utsmyckningar konstnärerna har i staden, däribland Olov Tällströms ljuskonstverk "Vattenspel" som är tänkt att projiceras på vattentornet. Men egentligen fungerar den rätt bra på egen hand, som ingång till fyra vitt skilda, men intressanta konstnärskap.

Haidar Mahdis skulpturer ser ut som förväxta tårtfat och kandelabrar, överdådiga prydnadspjäser med smak av barockens stilideal och ett kitschigt 1800-tal. Fast vid en närmare blick är de fyllda av groteska detaljer och ett vällustigt experimenterande med rinnande glasyrer och svärtad heavy metal-kultur. Ett lovande stjärnskott, med drag av både skulptören Klara Kristalova och keramik- och glaskonstnären Per B Sundberg.

I en helt annan tradition verkar Olov Tällström, som imponerar med skulpturen "Twister". Långsamt och nästan ljudlöst roterar den väldiga konstruktionen kring sin egen axel, och förtrollar rummet med sitt spel av ljus och rörelse i regnbågens färger. Precis som i Haidar Mahdis fall ger hans bidrag mersmak, två konstnärer som följer sin egen riktning vid sidan av konstscenens trender.

Likt en varelse med åtta huvuden rör sig en grupp människor långsamt framåt över ödetomter och bakgårdar. De tvingas alla samsas om utrymmet inuti den gemensamma, specialsydda dräkten som täcker dem från hals till fot. De glansiga rosa och röda tygvolangerna står i skarp kontrast till den ruffiga miljön, och gör hela uppenbarelsen än mer absurd.

Med videoverket "Främmande" synar Åsa Maria Bengtsson några vanliga föreställningar och fördomar om människor med invandrarbakgrund. Hennes aktörer kommer från två teatergrupper, och flertalet av dem har ett bosniskt ursprung. På ett både komiskt och sorgligt sätt sätter hon fingret på tendensen att bunta samman unika individer till en likartad massa. Ibland - när det passar - förknippade med en färgstark exotism, men alltför ofta hänvisade till samhällets utkanter. Verket är gjort för ett par år sedan, men får en extra udd när jag känner igen den ödetomt i Malmö där rumänska romer numera söker skydd undan kyla och fukt i en fallfärdig kåkstad.

Den orientaliska mattans mönster är ett motiv som Åsa Maria Bengtsson ofta återkommer till i berättelser om det välbekanta och okända. Även Ditte Ejlerskov har ägnat avsevärd tid åt mönster. I serien "The Rihanna Paintings" utgår hon från paparazzifoton och showbilder av Rihanna, och analyserar hennes kläder och scenkostymer.

I ett arkiv, som finns på plats, samlar hon uppgifter om designers och parisiska modehus med egna skisser och noteringar om bildernas plats, tidpunkt och sammanhang. Därefter börjar hon måla: ett porträtt av Rihanna i grafiskt mönstrad scarf, och en enorm duk av scarfens mönster. Vad som står på spel är inte bara ett utforskande av fenomenet Rihanna, hur den amerikanska sångerskan klär sig och skapar sin identitet och image - eller för den delen ett stycke modehistoria. Lika mycket undersöker Ditte Ejlerskov måleriet självt, gränsen mellan det föreställande och abstrakta. Men också bildens möjlighet att skifta mellan att framstå som en platt, dekorativ yta, och fånga en närvaro eller historia.

I sin helhet är det en uppfriskande utställning, att ta för vad den är. Ett smakprov på den nutida konstens djup och bredd, och en inbjudan att upptäcka de dimensioner som den kan tillföra i det offentliga rummet.