Kultur & Nöje

Lars Norén: En dramatikers dagbok 2013-2015

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Foto:Nelly Bonner

Den tredje volymen av Lars Noréns ”En dramatikers dagbok” känns mer koncentrerad än de båda tidigare dagböckerna. Thomas Kjellgren läser, förvånas, tröttas och imponeras.

En dramatikers dagbok 2013-2015

Författare: Lars Norén

Förlag: Albert Bonniers

Kanske är Lars Noréns dagböcker ett medvetet och tålmodigt, försök att behålla förbindelsen med sig själv, och det skrivande jaget. ” I dagboken bevarar jag på något sätt mig själv, i varje fall genom språk”, skriver han också i augusti 2013 i den nya volymen av ”En dramatikers dagbok”, som omfattar åren 2013-2015. Det ljusa, vita omslaget omsluter fint denna omfattande blockbok med alla sina prasslande och lövtunna boksidor.

Om bevarandet och språket är författarens drivkrafter, vad är det då för mekanismer som styr min läsning av dagböckerna? Helt säkert är det mer det intensiva språket än det norénska bevarandet. Naturligtvis kunde man lätt – utan att vara särskilt sensationslysten – fasta i alla de ingående och komplicerade relationerna till C, till de älskade döttrarna Sasha och Nelly och till smärtpunkten och såret: Linda, den förstfödda. Även om han inte, med manisk intensitet, hatar som en Thomas Bernhard kan man vaska fram flera omilda omdömen om andra författare, journalister och skådespelare.

Man skulle också kunna haka upp sig på alla de vardagliga rutinerna, fastna i den notoriska precision med vilka alla mat- och möbelinköp redovisas. Man kan tröttas av det monotona, repetitiva arbetet med det som han tidigare skrivit i dagböckerna och i prosaböckerna ”Filosofins natt” och ”Ingen” och i Fragment-boken.

Men det som jag aldrig upphör att förvånas över – och imponeras av – när det gäller Norén är när enstaka formuleringar eller ord blir som nästan högupplösta och självlysande bilder mitt inne i textmassorna. Konturskarpa, autentiska och med ett hisnande siktdjup reser de sig som aforistiska skulpturer mitt inne i dagarnas och tidens ordströmmar.

Det är detta som hans intensiva sökarljus plötsligt kan stanna upp vid och skapa ett växande utrymme för. Varje enskilt ord blir då en viktig väg när Norén arbetar sig fram mot det obegränsade. Det är som om vi ser rakt in i ett naket, existentiellt rum, som omväxlande krymper och utvidgas. Egentligen är detta livsrum oberoende av Lars Norén som person men det är hans upplevelser och erfarenheter som ger oss ett nytt livsmaterial att arbeta vidare med. Kanske gör han också sitt ”inre fängelse” till en öppen plats för alla när han säger: ”Jag är inte det minsta intresserad av mitt jags biografi. Jag är intresserad av det som en sträng eller porös gräns mot eller vid världens och materiens fakta”.

Lars Norén är en författare som ofta tar in samtida skeenden och händelser i sina texter. Här kommenterar han också händelserna i Syrien och terrordåden på Charlie Hebdo-redaktionen. Men bara helt kort, eftersom han snart nog återgår till sin intensiva läsning av Heidegger och Adorno. Men här finns även ett motvilligt närmande till Paul Celan som han tidigare inte har vågat närma sig då han trodde att Celans poesi skulle sätta igång ett skred inom honom, ”från en dold ravin”. Vissa dagar växer anteckningarna också ut till att bli en slags filosofiska miniessäer.

En dagboks sanning ligger nu inte i alla de intressanta anteckningarna och iakttagelserna utan i alla de detaljer och tankar som skapar en väv som kan vara en bild av den dagliga verkligheten.

Den nya volymen känns genomgående mer koncentrerad än de båda tidigare. Det är som Norén här avstått från ett slösande berättande och en dramaturgi och i stället söker sig fram längs ett annat språkligt flöde. Därför är de teman som tidigare varit framträdande: förälskelserna, arbetet, separationerna, teaterrepetitionerna, trädgårdsarbetet och skrivandet här nedtonade och i stället reducerar och ”avskapar” han. Det är också därför han låter stora delar stora delar av 2015 formuleras i diktform och i det som han kallar ”anti-dikt”.

Präglas Noréns texter rentav nu mer av en försonlig och avklarnad livshållning? Ja, kanske stundtals – eller nej, faktiskt ändå inte – inte som helhet. Visst ser man alltmer av åldrandet som en vandring i slutets trädgård. Men i lika hög grad är han fortfarande så livfull, krävande, ljus, svart och motsägelsefull som han alltid har varit. ” I dag är jag lugn. I dag är jag orolig”.

Fakta

Lars Norén

Lars Norén är en av våra mest framträdande författare: poet, prosaförfattare, dramatiker, regissör och dagboksförfattare. Tidigare i år gav han ut Stoft, en bok som markerar hans återkomst till poesin. En stor del av hans dramatik finns samlade i boxen Terminal/Samhälle och hans två senaste prosaböcker heter Filosofins natt, 2012 och Ingen 2014.

Första meningarna i boken: Nyårsdagen. Det är uppenbart. Gatorna är fyllda av skräp som lämnats i ebben efter nattens dova fester.

Visa mer...